Kan inte kontrollera kostnaden för input

Nu är det ett bra tag sedan jag skrev något här. Tiden har helt enkelt inte riktigt räckt till. Men igår hade jag en sådan skön diskussion om varför fotbollsklubbar generellt har så svårt att få ihop credit och debet. Vi kan prata om nyttomaximering etc ...men den kanske enklaste förklaringen är det faktum att klubbarna själva inte riktigt kan påverka kostnaden för input. Det vill säga priset för den vara som man behöver för att driva sina intäkter.

Talang är nämligen en commodity på vilken tillgången är begränsad och som handlas på en ytterst konkurrensutsatt marknad. Därmed drivs priset på denna vara upp. Diverse klubbledare kan ibland hävda att deras respektive fantastiska ungdomsverksamhet kommer att generera stora framtida vinster. Men det finns ett problem, talangutvecklingen kostar och ju tidigare i årskullarna urvalet görs, desto större sannolikhet till bortfall och utslagning av spelare som på grund av diverse olika anledningar inte klarar av att ta det där sista steget.

Och de få egenproducerade spelare som trots allt slår igenom är ju lik förbannat även de tillgängliga för talangmarknaden vilken per default höjer kostnaden för moderklubben att behålla dem. Bottom line, över en längre tid, finns det förmodligen därför ingen skillnad mellan en välfungerande ungdomsverksamhet och en välfungerande scouting i äldre årskullar.

Två goda exempel på det, även om det kanske är ytterligheter, är Arsenal som har väldigt få egna talanger i sin trupp men som kanske är den fotbollsklubb i världen som skapat mest aktieägarvärde till sina ägare, något som jag skrev om här. Jag vill minnas att Simon Kuper och Stefan Szymanski i Soccernomics kom fram till att den bästa åldern att rekrytera talang är strax över 20, något som Arsene Wenger konsekvent har praktiserat.

Raka motsatsen går kanske att hitta i samma stad, West Ham. En klubb med en fantastisk akademi men som inte kunnat se någon profit värd namnet som ett resultat av sin verksamhet.