12 000 på ett derby. För bara ett par år sedan kändes det som en dystopi. Idag en verklighet. Tiden har kommit ikapp Stockholmsfotbollen. Kvaliteten har urholkats och rivaliteten har inte varit på topp när samtliga Stockholmsklubbar underpresterat.
Låt oss titta närmare på kvalitetsfrågan ur ett Hammarbyperspektiv.
2006 används ofta i Bajenkretsar som benchmark för den nivån klubbens trupp förväntas hålla. Jag vill hävda att truppen var starkare än vad klubbens marknadsandel samt finansiella ställning tillåter och att Hammarby Fotboll AB än idag betalar guldsatsningen som till slut slutade med lilla silvret. Det vi pratar om, var nyttomaximering till den absoluta bristningsgränsen.
I samband med bolagiseringen 2001 utarbetade den dåvarande styrelsen en femårsplan. En femårsplan som skulle resultera i ett SM guld 2006. Anders Linderoth anställdes som chefstränare och den som skulle leda klubben sportsligt fram till slutmålet.
Mycket kort sammanfattat:
2002 Resultatmässigt en fiaskosäsong. Vi ska dock komma ihåg den stora omställningen och anpassningen i lagets sätt att spela fotboll.
2003 Spelmässigt kanske den bästa fotboll vi sett Hammarby spela sedan återkomstent i högsta ligan 1998. Det blev till slut en andra plats efter att guldet förlorats i höstderbyt mot Djurgården (3-4). Lagets framgång grundades genom lyckade och billiga förvärv. Endast 1.3 miljoner i transfersummor och en låg ratio "löner/omsättning" (53%, siffor här) visar att investeringarna inte alls var spektakulära och där ovanligt nog, i stort sett samtliga förvärv levererade. Vi pratar främst Fjörtoft, Mikkel Jensen, Alexander Östlund och DeDe.
2004 Mellansäsong efter en miserabel höst. Tomrummet efter bosmanflyktade Kennedy blev stort. Sommarens profilvärvning Petter Furuseth Olsen slog aldrig igenom som anfallare i den grön-vita tröjan.
2005 En viss återuppbyggnad och utveckling av talang i truppen. Dessutom första året Hammarby börjar ta betalt för spelare som lämnar A-truppen vilket möjliggjorde investeringen i Paulinho och Aubynn.
2006 Året då guldet skulle landa på Söder. Det började lysande och Mikkel-Petter dominerade mittfältet fram till VM-uppehållet. Paulinho spottade in mål med hjälp av Runströms understöd och laget hade skaffat sig ett utmärkt utgångsläge när man gick in i sommarvila. Strax innan VM semestern blev Mikkel och Petter olyckligt båda två långtidsskadade samma vecka som Björn såldes till Fulham. Laget lyckades ändock spurta till sig en tredjeplats efter att ha vänt den sex matcher långa segerfria sviten i höstderbyt mot AIK.
2007 Tung återuppbyggnadssäsong efter att nyckelspelare såsom Ante Covic och Petter Furuseth lämnat som bosman. Dessutom en av allsvenskans bästa backar Max von Schlebrügge sålts för att undvika bosman samt rutinerade parhästen Petur Marteinsson som flyttade hem till Island.
Under ovanstående tidsperiod har Hammarbys marknadsandel pendlat mellan en tredje och en femte plats (mer här). Samtidigt har flertalet av konkurrenterna utarbetat modeller för extern finansiering av spelarkontrakt som drivit upp priset för sportslig framgång. Hammrby Fotboll AB har dock under den tiden ständigt varit ett underkapitaliserat riskkapitalbolag. (mer här)
Vad kan man dra för slutsatser med hjälp av för oss utomstående tillgängliga fakta?
2006 års trupp var ur ett lånsiktigt- och kontinuitetsperspektiv, givet Hammarbys ekonomiska resurser, orealistiskst starkt.
Lönekostnader
Flera av nyckelspelarnas kontrakt blev bundna perioden 2003-2005*, det vill säga på en nivå där de allsvenska lönekostnaderna var 20% -30% lägre än 2006 (mer här). Återfinansieringen av dessa kontrakt alternativt kvalitetsmässigt motsvarande spelarkontrakt var betydligt dyrare 2006 och going forward. Det hade med andra ord inte rymts inom budgetramen eller vad likviditeten tillät.Det nya TV avtalets kraftigt ökade premie under 2006 klarade av att finansiera en toppad kvalitetsnivå över just denna specifika säsong, säsongen 2006.
Kontraktslängd & likviditet
Hammarby gick in i januari 2006 med en genomsnittlig kontraktslängd på approx 1.70 år. Ett år senare låg samma nyckeltal på ca 1.90 år efter att ett antal startelvespelare lämnat som bosman.
Detta i en tid med både kraftig allsvensk löneinflation men även inflation i transfersystemet på grund av alla riskkapitalupplägg som pumpat in likviditet i systemet utan att man utvecklat sina organisationer vad gäller scouting och talangutveckling.
Medvetet eller omedvetet hade Hammarby Fotboll till säsongen 2006 maximerat "talang" inom ramen för de två andra trånga sektorerna och budgetrestriktionerna (lönebudget samt likviditet).
Likviditeten har under årens lopp varit under konstant stress, det vill säga mindre än 100%
Likviditeten är ju en trång sektor när nya kontrakt ska skrivas med alla extra utbetalningar som hör till.
Kassalikviditet* Hammarby Fotboll AB
per 31/12-02 - 51%
per 31/12-03 - 91%
per 31/12-04 - 83%
per 31/12-05 - 72%
per 31/12-06 - 91%
per 31/12-07 - 91%
Finansiellt
Att förlora 4 nyckelspelare efter 2006 där man endast tar betalt för en gör det i det omöjligt att finansiera nya, kvalitetsmässigt jämförbara spelarkontrakt. Under våren 2007 var man dessutom tvungen att skriva nya kontrakt med bland annat Mikkel Jensen, Petter Andersson, Erkan Zengin för att undvika en ny bosmanflykt kommande vinter.En tro att dessa spelare, bara för att de redan spelar i Bajen, ska ge Hammarby "löne-rabaatt" är en vacker tanke, dock löjligt naiv sådan. De nya kontrakten måste skrivas på de marknadsnivåer som råder i konkurrens med övriga allsvenska, danska samt andra utländska klubbar. Lönenivåer som stigit kraftigt i allsvenskan på grund av det nya TV avtalet. Finansieringsstrukturerna får man till viss del därför anpassa därefter. (mer här)
Slutsats
Truppen 2006 var oproportionerligt stark i relation till Hammarbys marknadsstyrka. Jag skulle nästan säga att guldsatsningen gjordes "på krita" och avbetalningarna för 2006 års trupp till en visst del, har sedan betalats de närmast kommande åren.
Liknande mönster kan även ses direkt efter 2003 när Kennedy lämnade som bosnan.
Ur ett kontinuitetsperspektiv skulle spelare såsom PFO och Covic ha avvecklats innan 2006 års säsong startade. Förmodligen hade det inneburit i en missnäjd tränare och en på förhand lägre sannolikhet till guldet. Likviden från dessa skulle dock kunna användas till att återfinansiera utgående kontrakt man velat förlänga samt i eventuellt nya spelarkontrakt. Sedan är det givetvis omöjligt för oss utomstående att säga ifall det fanns något konkret intresse för dessa spelare utifrån då det begav sig.Just denna typ av brist på perfekt information är en svaghet i samtliga supporteranalyser.
Kontentan av kardemumman är dock Hammarbys relativt låga marknadsandel i kombination med konkurrensnackdelen i form av att andra klubbar mycket tidigare lyckats attrahera externt kapital till nyförvärv motiverar en kontinuerlig tabellposition kring nivån 3-6 plats. Thats it.
Var det då fel att Hammarby Fotboll gick "all-in" för guld 2006? Jag tycker inte det, ibland måste man försöka casha hem i sportslig framgång. Samtidigt visar det hur vansklig fotbollsbranschen är där investerade pengar är svåra att räkna hem på grund av många ej förväntade faktorer såsom skador i egna truppen, skador hos konkurrenter samt konkurrenters agerande under respektive säsong där försäljningar och förvärv snabbt kan påverka tävlingsbalansen. I en så pass jämn liga som allsvenskan är, pratar vi mycket tillfälligheter. (mer här)
Någonstans på vägen, verkar det dock som man missat lite av åren efter 2006 i sin ursprungliga plan. Tillsammans med tillfälligheter, "landsortsklubbar" i starka sportsliga momentum har den sportsliga konkurrenskraften minskat betänkligt.
Ironiskt nog har de övriga Stockhlmskonkurrenterna nästan samtidigt även de lyckats tappa i sportslig slagstyrka och nu står vi här med ett sjunkande fotbollsintresse och arbetsplatser där det surras alltmindre allsvensk fotboll. Går trenden att vända eller får vi se ett paradigmskifte där hockeyn åter tar täten i huvudstaden?Går AIK upp i elitserien är det inte omöjligt att pendeln svänger över i huvudstaden och hockeyn blir het med mångsidiga derbybilagor så som vi såg etableras 1998 när Hammarby Fotboll kom upp. Den lokala rivaliteten är en mycket betydelsefull intressefaktor. Endast en klubb kan inte göra jobbet. Och utan Stockholm stannar fotbollsallsvenskan. Thats it.
Det ska nu bli intressant att ta del av den kommande fyraårsplanen som klubbledningen as we speak arbetar fram. Jag anser dock fortfarande att man ska ta makro-omgivningens utveckling på största allvar. (mer här)
Låt oss titta närmare på kvalitetsfrågan ur ett Hammarbyperspektiv.
2006 används ofta i Bajenkretsar som benchmark för den nivån klubbens trupp förväntas hålla. Jag vill hävda att truppen var starkare än vad klubbens marknadsandel samt finansiella ställning tillåter och att Hammarby Fotboll AB än idag betalar guldsatsningen som till slut slutade med lilla silvret. Det vi pratar om, var nyttomaximering till den absoluta bristningsgränsen.
I samband med bolagiseringen 2001 utarbetade den dåvarande styrelsen en femårsplan. En femårsplan som skulle resultera i ett SM guld 2006. Anders Linderoth anställdes som chefstränare och den som skulle leda klubben sportsligt fram till slutmålet.
Mycket kort sammanfattat:
2002 Resultatmässigt en fiaskosäsong. Vi ska dock komma ihåg den stora omställningen och anpassningen i lagets sätt att spela fotboll.
2003 Spelmässigt kanske den bästa fotboll vi sett Hammarby spela sedan återkomstent i högsta ligan 1998. Det blev till slut en andra plats efter att guldet förlorats i höstderbyt mot Djurgården (3-4). Lagets framgång grundades genom lyckade och billiga förvärv. Endast 1.3 miljoner i transfersummor och en låg ratio "löner/omsättning" (53%, siffor här) visar att investeringarna inte alls var spektakulära och där ovanligt nog, i stort sett samtliga förvärv levererade. Vi pratar främst Fjörtoft, Mikkel Jensen, Alexander Östlund och DeDe.
2004 Mellansäsong efter en miserabel höst. Tomrummet efter bosmanflyktade Kennedy blev stort. Sommarens profilvärvning Petter Furuseth Olsen slog aldrig igenom som anfallare i den grön-vita tröjan.
2005 En viss återuppbyggnad och utveckling av talang i truppen. Dessutom första året Hammarby börjar ta betalt för spelare som lämnar A-truppen vilket möjliggjorde investeringen i Paulinho och Aubynn.
2006 Året då guldet skulle landa på Söder. Det började lysande och Mikkel-Petter dominerade mittfältet fram till VM-uppehållet. Paulinho spottade in mål med hjälp av Runströms understöd och laget hade skaffat sig ett utmärkt utgångsläge när man gick in i sommarvila. Strax innan VM semestern blev Mikkel och Petter olyckligt båda två långtidsskadade samma vecka som Björn såldes till Fulham. Laget lyckades ändock spurta till sig en tredjeplats efter att ha vänt den sex matcher långa segerfria sviten i höstderbyt mot AIK.
2007 Tung återuppbyggnadssäsong efter att nyckelspelare såsom Ante Covic och Petter Furuseth lämnat som bosman. Dessutom en av allsvenskans bästa backar Max von Schlebrügge sålts för att undvika bosman samt rutinerade parhästen Petur Marteinsson som flyttade hem till Island.
Under ovanstående tidsperiod har Hammarbys marknadsandel pendlat mellan en tredje och en femte plats (mer här). Samtidigt har flertalet av konkurrenterna utarbetat modeller för extern finansiering av spelarkontrakt som drivit upp priset för sportslig framgång. Hammrby Fotboll AB har dock under den tiden ständigt varit ett underkapitaliserat riskkapitalbolag. (mer här)
Vad kan man dra för slutsatser med hjälp av för oss utomstående tillgängliga fakta?
2006 års trupp var ur ett lånsiktigt- och kontinuitetsperspektiv, givet Hammarbys ekonomiska resurser, orealistiskst starkt.
Lönekostnader
Flera av nyckelspelarnas kontrakt blev bundna perioden 2003-2005*, det vill säga på en nivå där de allsvenska lönekostnaderna var 20% -30% lägre än 2006 (mer här). Återfinansieringen av dessa kontrakt alternativt kvalitetsmässigt motsvarande spelarkontrakt var betydligt dyrare 2006 och going forward. Det hade med andra ord inte rymts inom budgetramen eller vad likviditeten tillät.Det nya TV avtalets kraftigt ökade premie under 2006 klarade av att finansiera en toppad kvalitetsnivå över just denna specifika säsong, säsongen 2006.
Kontraktslängd & likviditet
Hammarby gick in i januari 2006 med en genomsnittlig kontraktslängd på approx 1.70 år. Ett år senare låg samma nyckeltal på ca 1.90 år efter att ett antal startelvespelare lämnat som bosman.
Detta i en tid med både kraftig allsvensk löneinflation men även inflation i transfersystemet på grund av alla riskkapitalupplägg som pumpat in likviditet i systemet utan att man utvecklat sina organisationer vad gäller scouting och talangutveckling.
Medvetet eller omedvetet hade Hammarby Fotboll till säsongen 2006 maximerat "talang" inom ramen för de två andra trånga sektorerna och budgetrestriktionerna (lönebudget samt likviditet).
Likviditeten har under årens lopp varit under konstant stress, det vill säga mindre än 100%
Likviditeten är ju en trång sektor när nya kontrakt ska skrivas med alla extra utbetalningar som hör till.
Kassalikviditet* Hammarby Fotboll AB
per 31/12-02 - 51%
per 31/12-03 - 91%
per 31/12-04 - 83%
per 31/12-05 - 72%
per 31/12-06 - 91%
per 31/12-07 - 91%
Finansiellt
Att förlora 4 nyckelspelare efter 2006 där man endast tar betalt för en gör det i det omöjligt att finansiera nya, kvalitetsmässigt jämförbara spelarkontrakt. Under våren 2007 var man dessutom tvungen att skriva nya kontrakt med bland annat Mikkel Jensen, Petter Andersson, Erkan Zengin för att undvika en ny bosmanflykt kommande vinter.En tro att dessa spelare, bara för att de redan spelar i Bajen, ska ge Hammarby "löne-rabaatt" är en vacker tanke, dock löjligt naiv sådan. De nya kontrakten måste skrivas på de marknadsnivåer som råder i konkurrens med övriga allsvenska, danska samt andra utländska klubbar. Lönenivåer som stigit kraftigt i allsvenskan på grund av det nya TV avtalet. Finansieringsstrukturerna får man till viss del därför anpassa därefter. (mer här)
Slutsats
Truppen 2006 var oproportionerligt stark i relation till Hammarbys marknadsstyrka. Jag skulle nästan säga att guldsatsningen gjordes "på krita" och avbetalningarna för 2006 års trupp till en visst del, har sedan betalats de närmast kommande åren.
Liknande mönster kan även ses direkt efter 2003 när Kennedy lämnade som bosnan.
Ur ett kontinuitetsperspektiv skulle spelare såsom PFO och Covic ha avvecklats innan 2006 års säsong startade. Förmodligen hade det inneburit i en missnäjd tränare och en på förhand lägre sannolikhet till guldet. Likviden från dessa skulle dock kunna användas till att återfinansiera utgående kontrakt man velat förlänga samt i eventuellt nya spelarkontrakt. Sedan är det givetvis omöjligt för oss utomstående att säga ifall det fanns något konkret intresse för dessa spelare utifrån då det begav sig.Just denna typ av brist på perfekt information är en svaghet i samtliga supporteranalyser.
Kontentan av kardemumman är dock Hammarbys relativt låga marknadsandel i kombination med konkurrensnackdelen i form av att andra klubbar mycket tidigare lyckats attrahera externt kapital till nyförvärv motiverar en kontinuerlig tabellposition kring nivån 3-6 plats. Thats it.
Var det då fel att Hammarby Fotboll gick "all-in" för guld 2006? Jag tycker inte det, ibland måste man försöka casha hem i sportslig framgång. Samtidigt visar det hur vansklig fotbollsbranschen är där investerade pengar är svåra att räkna hem på grund av många ej förväntade faktorer såsom skador i egna truppen, skador hos konkurrenter samt konkurrenters agerande under respektive säsong där försäljningar och förvärv snabbt kan påverka tävlingsbalansen. I en så pass jämn liga som allsvenskan är, pratar vi mycket tillfälligheter. (mer här)
Någonstans på vägen, verkar det dock som man missat lite av åren efter 2006 i sin ursprungliga plan. Tillsammans med tillfälligheter, "landsortsklubbar" i starka sportsliga momentum har den sportsliga konkurrenskraften minskat betänkligt.
Ironiskt nog har de övriga Stockhlmskonkurrenterna nästan samtidigt även de lyckats tappa i sportslig slagstyrka och nu står vi här med ett sjunkande fotbollsintresse och arbetsplatser där det surras alltmindre allsvensk fotboll. Går trenden att vända eller får vi se ett paradigmskifte där hockeyn åter tar täten i huvudstaden?Går AIK upp i elitserien är det inte omöjligt att pendeln svänger över i huvudstaden och hockeyn blir het med mångsidiga derbybilagor så som vi såg etableras 1998 när Hammarby Fotboll kom upp. Den lokala rivaliteten är en mycket betydelsefull intressefaktor. Endast en klubb kan inte göra jobbet. Och utan Stockholm stannar fotbollsallsvenskan. Thats it.
Det ska nu bli intressant att ta del av den kommande fyraårsplanen som klubbledningen as we speak arbetar fram. Jag anser dock fortfarande att man ska ta makro-omgivningens utveckling på största allvar. (mer här)
*Signade och utgående 2006
Ante Covic 2002
Pétur Marteinsson 2003
Suleyman Sleyman 2005
Eric Fischbein 2005
Erik Johansson 2004
Petter Furuseth-Olsen 2004
Pablo Piñones-Arce 2003
Sebastian Eguren LÅN
José Monteiro de Macedo 2006 - talangkontrakt
Utgående efter 2006
David Johansson 2006-2008
Fredrik Stoor 2006-2008
Max von Schlebrügge 2005-2007
Erkan Zengin 2005-2007
Mikkel Jensen 2005-2007
Louay Chanko 2006-2010
Jeffrey Aubynn 2004-2007
Paulinho Guára 2005-2009
Petter Andersson 2005-2007
Toni Nhleko 2006-2010
8 kommentarer:
Utopi = bra
Dystopi = dåligt
Paladin aka Besserhitler
Nu förstår jag verkligen varför både bajen och djurgården behöver en större arena...
Adam.
Du slår som vanligt huvudet på spiken med dina briljanta slutsatser...
Du bara MÅSTE vara Mattias Lühr!!!!
(Orkar faktiskt inte kommentera dina goddag yxskaftkommentarer med mer än detta)
Well, bu-fucking-hu då!
Jag överlever...
i förvissningen om att det är alla andras fel att bajen drar 12k till ett derby.
Med det analyssättet skall vi för evigt glömma att bli ett topplag...
Jag accepterar inte det.
Det blir inte bättre av att år hyra kommer 10 dubblas utan att truppen förbättras. (ny arena ger inte ett rött öre till fler spelare utan framgång åren innan för att bygga "sug" för produkten)
Den så kallade transferkorgen innebär att stor andel av eventuella försäljningar redan nu innan man utnyttjat pengarna går till att betala tillbaka till de som "investerat". Övriga externa kapital systemen har byggt på pay-off när det blir försäljning.
Dessutom verkar du glömma att Hamamrby under en lång tid haft allsvenskans högsta lönenivå utan korresponderande kvalitet i truppen. Alltså är det något som är ruttet i lingonskogen. Pengar som inte has spenderas på spelare som inte duger. Klubben måste bli mer cynisk och mindre provinsionell. Vi är inte en söderklubb, då kommer vi aldrig att bli en toppklubb utan fastna i mitten/botten.
Både AIK och DIF sitter på bättre möjligheter inför framtiden. AIK har allsvenskans överlägset trognaste publik och den största, dif har antagligen allsvenskans starkaste stöd från välbärgade och om 100% bolagisering skulle tillåtas kommer de kunna dra in många miljoner från dessa. Norrköping och Malmö sitter antagligen i näst bästa sits näringslivsmässigt med för Norrköping en fotbollsfan av Fredrik Lundbergs kaliber och Malmös stöd från det lokala näringslivet. Vi å andra sidan har egentligen inte stöd av något på näringslivet och desto längre myten om "arbetarlaget från söder" lever desto längre ifrån de möjligheter som finns genom att bli ett nationellt lag kommer i gå.
Men till sist måste vi sluta skänka bort spelare. Så länge vi gör detta kommer vi aldrig kunna konkurera.
peo,
du lever i en drömvärld. Hammarbys lönenutgifter ligger på 5:e plats i allsvenskan. Lyft blicken och vakna.
DIF har redan dragit in 60 msek i externt kapital. Mer än vad hela AIK fotboll är värderat till just nu. Det kapitalet är i stort sett förbrukat. Intäkterna har ökat långsammare än övriga klubbars intäkter har gjort. Åter igen lyft blicken.
Dif har dragit in 60 miljoner i externt kapital säger du själv. Vi lyckades få 13. Skulle säga att det är en ganska tydlig skillnad.
Dif skulle om man släppte 51% kravet antagligen dra in minst lika mycket till.
Om våra lönekostnader ligger på femte plats så är det en nyhet. Sista siffrorna jag såg så låg de tvåa bakom Malmö.
Jag försöker se framåt istället för bakåt. Bara genom att vi under de senaste omgångarna spelat som krattor betyder en förlust på runt 800000 i placeringspengar (SvD idag fredag) eller en lön för en hygglig spelare.
AIK har en större och trognare publik samt en mer förstående hyresvärd i SvFF. Deras kostnader kommer öka med nationalarenan men genom deras mycket trognare publik och mer förstående hyresvärd så kommer de ha en bättre utgångspunkt.
DIF har problemet på ungdomssidan inga argument där. Men när ägarproblematiken släpps så får de ett rejält kapitaltillskott.
Men visst, jag lever i en drömvärld där jag drömmer om att vi ska vara konkurenskraftiga. Vi får se vem av oss som har rätt om ett par år, jag tror att den inkompetens som styrelsen under ett flertal år visat ekonomiskt och värvningsmässigt kommer innebära en ökenvandring utan dess like. Allsvenskan kommer domineras av KFF, Elfsborg och Malmö med en eventuell uppstickare i IFK under överskådlig framtid för det är de lag som har kompetens och skicklighet. Vi saknar båda delarna.
Om det var en nyhet för dig så är hela din analys byggd på felaktig information.
Du är välkommen med en ny.
Här är lönekostnaderna från 2007. Det året gick Hammarby ca 5 miljoner back i driften. Hur skulle du föreslå att man skulle få balans i ekonomin? Signa klasspelare klausulfritt till en billigare löneksostnad än konkurrenterna genom att bänka en spelare för att markera att man inte kör klausuler? dream on!
2007
Elfsborg 61 msek
AIK F AB 51 msek
Malmö 50.3 msek
Hammarby F AB 45.8 msek
IFK Göteborg 44 msek
Djurgården Elitfotboll AB 41 msek (endast A-laget)
Helsingborg 39.1 msek
Dessutom har du fel om DIF och avskaffandet av 51%. Senaste nyemissionen i DIF Fotboll AB 2006, fick DIF in 2 miljoner i sin nyemission av 9 möjliga, året efter guldet, mitt under landets största högkonjunktur någonsin. Så var det med den generositeten.
Och ja, DIF Fotboll AB har bränt 60 miljoner, på tre år, 2005,2006,2007. Så mkt för den kompetensen.
Och "förstående hyresvärd" är mother f:ing bullshit. Om nu den arenan byggs för 2 miljarder i Solna, är den till stora delar finansierad med skulder. En förstående hyresvärd blir ingen långvarlig hyresvärd. Det blir marknadsvillkor, precis som det blir för Hammarby.
Du är även välommen med förslag på en realistisk finansieringsstruktur där HF AB är ägare i arenafastigheten söder om Globen. Ingen risk? Jag vet inte jag, men affärsrisk är väl oxå en risk. Hammarbys affär är varken i fastighetsbranchen eller hästhoppningsbranchen.
Jag avslutar med en hypotetisk fråga.
FC Köpenhamn, hur bra hade den klubben kunnat vara i de europeiska cuperna om man satsade mer av moderbolaget Parkens stora vinst i spelartruppen istället för att maximera aktieägarvärdet?
Kanske det säger lita om insatt krona i spelartrupp i förhållande till ekonomiskt utfall.
Skicka en kommentar