söndag 18 februari 2007

Inför allsvenskan: DIF modellen - hur man vänder -16 miljoner till plus

Som vi tidigare konstaterat har Djurgården, trots stora sportsliga framgångar misslyckats med att öka sina marknadsandelar och 2005 kom käftsmällen där rörelsen visade ett underskott på 16 miljoner. Jag har alltid förundrats över klubbens omskrivna och av många hyllade men snåriga skog av bolag och när jag såg underskottet kände jag att det var dags och bekanta mig med fenomenet. Ett fenomen är det, i alla fall så som jag har tolkat siffrorna.

Grundbulten i Djurgårdens organisation har varit att Dif FF, tar hand om matchintäkter, tv-pengar, medlemsavgifter, föreningsbidrag och annat smått och gått som föreningar livnär sig på. I organisationen finns dessutom andra bolag, DFM AB som lägger vantarna på reklamintäkter, DFM AB var t.o.m. 2005 ett dotterbolag till DF AB, ett bolag mest känt för finansieringen av Djurgårdens spelartrupp. Konceptet är att Dif FF köper spelare och säljer sedan vinstandelsbevis till DF AB. Detta ger DF AB en realisationsintäkt den dagen spelarna säljs av Dif FF. Bolaget har även möjlighet att teckna vinstandelsbevis för föreningens juniorer.

Finansieringen av bolagens balansräkning fram till 2005 och och därmed kapacitet för att kunna genomföra spektakulära spelarförvärv har skett genom nyemissioner i olika etapper.
1998: 21 miljoner
2001: 7 miljoner (MTG)
2002: 5,4 miljoner (spritt över 400 aktieägare)

Om vi kikar lite och ser hur det funkat i praktiken, så ser vi att fram till 2005 har det redovisade nettot för spelartransfers i Dif FF varit ca +-1 miljon, vilket borde innebära att DF AB finansierat spelarförvärv någorlunda nära förhållandet 1:1. So far so good, klubben har hyllats för sin välbalanserade ekonomi i föreningen, det med all rätta eftersom siffrorna sett riktigt bra ut under framgångssåren 2001-2004. Det borde å andra sidan inte vara särskilt revolutionerande då klubben haft 0 kr i kostnader för spelarförvärv och den finansiella risken för dessa har legat hos bolaget.









Under 2005 ser vi dock en avvikelse från det tidigare beteendet, Dif FF visade som bekant ett stort underskott i driften, -16 miljoner var siffror som skulle sätta klubben på SvFF´s bevakningslista och det krävdes kreativa åtgärer för att lösa problemet. Efter en titt i rapporterna tolkar jag siffrorna enligt följande.

Kostnaden för spelarförvärv 2005* för Dif FF landade på 14,6 miljoner. I normala fall (sett till historien) skulle detta balanseras med en försäljning av vinstandelsbevis upp till 15 miljoner. Tittar vi i DF AB redovisning har dock bolaget investerat 27,3 miljoner i Dif´s spelartrupp genom förvärv av vinstandelsbevis och man skulle kunna tolka detta som att DF AB köpt andelar i andra prospects i truppen än de som värvats under året alternativt att man värderade 2005 års nyförvärv högre än transaktionskostnaden. Hur som helst, Dif FF får genom detta en intäkt på 33 miljoner (27,3 + 6 Dif FF:s andel av sålde spelare -05) och driftunderskottet kan därmed balanseras och utmynna i ett redovisat resultat sista raden om +2,4 miljoner (-16,2 + 33,2 - 14,6). Sim sala bim, underskottet borta, finansierat genom 6 miljoner i spelarförsäljngar och 13 miljoner i eventuella framtida spelarförsäljningar som man sålt rättigheterna till.

Det mest intressanta med denna manöver är enligt mig när vi slår ihop både organisationerna och räknar på den redovisade realiseringen av spelarförsäljningar 2005**. Summan landar på 33 + 24 (DF AB´s andel av sålda spelare 2005) = 57 - 11 (nedskrivningen för de vinstandelsbevis som är aktiverade på DF AB:s balansräkning) = 46 miljoner. I själva verket förefaller försäljningarna genererat totalt ca 30 miljoner men man realisrade (redovisningsmässigt) framtida försäljningsintäkter i resultaträkningarna, en vågad strategi må jag säga där den finansiella risken steg avsevärt. För att klara av och finansiera detta samt dessutom genomföra den satsning klubben gjorde 2006 genomfördes ytterligare en nyemission som inbringade lite drygt 21 miljoner i slutet av 2005.

Intressant är även att jämföra de i DF AB balansräkning aktiverade värden för vinstandelsbevis över tiden. Under glansåren där talanger, tillika U21 landslagsmän med dokumenterad potential till framtida försäljningar var värderade till max 10 miljoner vid respektive bokslut. I 2005 års bokslut låg värderingen på 23 miljoner och inga, (ok, någon enstaka) U21 spelare så långt ögat kan nå. Klubben spelade således ett mycket högt spel med en väldigt offensiv värdering av sina finansiella tillgångar. Organisationens struktur är dock flexibel och stark så länge det finns villiga investorer. Djurgården har spenderat mycket under 2000 talet. Nedskrivningarna av de högt värderade finansiella tillgångarna kostar bolaget mycket pengar och måste balanseras med spelarförsäljningar.

Tittar vi på bortom horisonten 2005, inträffade följande kassaflödesdrivande (värda namnet) händelser under föregåene år, Tobias Hysén såldes vilket förmodligen genererade i en fin intäkt. Brassen Quirino värvades (dyrt?) och för att stärka balansräkningen genomförde man återigen en nyemission under hösten som kunde rendera i max 9 nya friska miljoner (status oklar). 2006 års siffror kommer med andra ord ge en intressant fingervisning om organisationens status och framtida slagstyrka, ett eventuellt nytt större underskott i rörelsen kommer att belasta organisationen som helhet. Blir det bättre balans, så kan klubben andas ut, i alla fall för en stund.

Jag kan slutligen inte låta bli att le lite åt följande rad i Dif FF´s årsredovisning 2005. "föreningen gjorde en vinst på 2,4 miljoner kronor vilket var ett styrkebesked". Det positiva resultatet för 2005 var snarare en produkt av kapitalstarka investorer än ett resultat av top noch effektivitet.


* förvärv 2005: Mathias Jonsson, Felix Magro, Jones Kusi-Asare, Christoffer Karlsson, Ibrahim Ba

** försäljningar 2005: Sören Larsen, Fredrik Stenman



Källor: DF AB årsredovisningar 1998-2005, Dif FF årsredovisningar 2001-2005

5 kommentarer:

Anonym sa...

Tack for detta o andra inlagg i debatten. Mckt intressant o lasvard blogg!

Brådskan sa...

Intressant men lite konspiratoriskt. Det hade nog blivit tydligare du hade börjat med att redogöra för grunderna: Från början finansierade DIF:s riskkapitalbolag bara de "dyra" värvningarna (Isaksson & Källström). Numera äger riskkapitalbolaget hela spelartruppen och fotbollsföreningen får en fast procentandel på ev. försäljningar (som ska motsvara förädlingskostnader).

Anonym sa...

Otroligt bra blogg, skönt att se att det finns flera som är skeptiska till djurgårdens upplägg. Personer som du behövs på årsmötena så att Äpplet inte kan stå oemotsagd.

Anonym sa...

Hur man nu kan vara skeptisk till något som har gett så mycket framgång för föreningen ifråga?

chriz sa...

brådskan
Tycker siffrorna är tillräckligt tydliga och visar bl.a det du skrivit och vilket bolag som numera äger spelartruppen. Frågan är om det var en från början medveten strategi eller tvingades den fram av det stora underskottet? I en förening som mår bra ekonomiskt skulle dessutom en sådan försäljning av spelartruppen till ett externt bolag ge mycket positivt utslag på resultaträkningen och samtidigt landa på balansräkningen, nu täckte denna transaktion det svarta hål som de minus 16 miljonerna orsakade, har föreningen kommunicerat detta på ett tydligt sätt? Jag kan inte riktigt svara på det eftersom jag inte är medlem, jag hittade dock inget i årsred. Jag skulle dock reagera då man uppenbarligen sålt av föreningens tillgångar (läs spelartrupp). Poängen är dock, vad händer ifall föreningen levererar stort underskott igen och vad kan säljas då? Vinstandelsbevis för knattespelarna, födelseattest från Danderyds sjukhus? Missförstå mig rätt, men skulle jag vara medlem i Dif FF, skulle jag känna en viss oro inför årsmötet.