Slutet för diversifiering bland klubbarna?‏

Under många år har vi hört om fotbollsklubbars strävan att diversifiera sin portfölj av intäkter och göra det utanför den egna kärnverksamheten. Argumenten för det är att man då inte är lika exponerad mot de sportsliga resultaten. Sämre sportsliga resultat innebär som bekant lägre intäkter. Genom att driva andra verksamheter så skulle dessa förväntas att leverera kassaflöden som ger klubbarna bättre möjligheter att parera de sportsliga motgångarna.

Problemen är att klubbarna exponerar sig mer mot konjunktursvängningar samt affärsriskerna i de nya verksamheterna. När man som i Ålborgs fall lyckas tajma in både en lågkonja och motgångar på planen så pressas man av negativa kassaflöden från flera olika fronter.

saxat från di.se

Aktieägarna i Ålborg har haft en tung resa efter att klubben under hösten 2008 kvalificerade sig till Champions League. Supportrarna likaså.

I AIKs halvårsrapport får vi veta om att klubben till slut gett upp driften på det olönsamma dotterbolaget AIK Fotboll Restaurang AB (Restaurang Råsunda). Jag vågar gissa att The Terrace är nästa verksamhet som samma väg får vandra. Det betyder att det i framtiden blir enklare för klubben att kanalisera resurser till sin kärnverksamhet då man slipper två blödande verksamheter som fram till idag har varit en belastning för kassaflödet.

Man är dock inte ensam om dessa problem. Under 2006 köpte Parken Sport & Entertainment (PS&E) den danska gymkedjan Fitness.dk för DKK 300 miljoner. PS&E fick här betala en premie till säljaren som kapitaliserade de förväntade framtida vinsterna i en gymkedja som då var den största i Danmark. Skillnaden mellan fidness.dk:s bokförda tillgångar och priset för att förvärva dessa plus andra identifierade immateriella tillgångar däribland kundrelationer (befintliga medlemskap) värderades till DKK 367 miljoner och aktiverades på PS&E:s balansräkning som goodwill. (Vill ni läsa mer om goodwill så har Aswath Damodaran beskrivit det bra under länken).

Fitness.dk har dock inte utvecklats som förväntat. Även om det fanns en stor marknadspotential så är hälsovårdsindustrin en marknad med förhållandevis låga inträdesbarriärer. Dessutom är den inte överdrivet kapitalintensiv, lokaler kan hyras och utrustning kan leasas. 2009 gjorde så PS&E en större nedskrivning på DKK 160 miljoner av goodwill-posten vilket innebär att man inte ser lika ljust på framtida tillväxt och lönsamhet som man gjorde den dagen när man köpte fitness.dk. Förvärvet och utvecklingen i Fitness.dk var en av anledningarna till att aktieägarna under våren 2010 fick skjuta till DKK 500 miljoner i en nyemission i PS&E.

saxat från http://www.idan.dk/

Vi ser att efter PS&S:s förvärv av Fitness.dk så har Fitness World slagit sig in på den danska häsovårdsmarknaden och har upplevt en fantastisk utveckling vilket har tagit en betydande del av industrins vinster som PS&E förväntade sig att fitness.dk skulle lägga vantarna på. Inte nog med det, 4/9-2010 slog Fresh Fitness, ett lågpriskoncept, upp portarna vilket kommer att öka konkurrensen om vinsterna på hälsovårdsmarknaden än mer. Det står tydligt att vinnarna i affären är säljarna av Fitness.dk samt juristerna och tjänstemännen hos de institut som strukturerade och mäklade affären.

Men faktum är att fotbollsklubbar inte heller är ensamma. Företagens tjänstemän tenderar generellt att övervärdera synergieffekterna och överskatta sin förmåga att integrera värdeskapande aktiviteter samt "knowledge spill-over" mellan verksamheterna i den egna portföljen.

Michael Porter och hans team gjorde för många år sedan en undersökning där man analyserade 33 ledande amerikanska företag och deras 3788 företagsförvärv, start-up:s och joint ventures under perioden 1950 till1986. I mer än hälften av fallen avvecklades till slut investeringarna eftersom de istället för att skapa aktieägarvärde urholkade det. På 1960 talet, ett årtionde då många stora företagsförvärv gjordes, övergavs så mycket som 74% av dessa. Porters slutsatser har fått stöd av i andra undersökningar bland annat en av Dennis Mueller, och en annan av Frederic Scherer och David Ravenscraft.

Det är inte enbart rent kommersiella verksamheter som förvärvas i fotbollseuropa. Under 1998 genomförde Ajax en nyemission där man reste €58 miljoner i syfte att stärka sin konkurrenskraft på den europeiska fotbollskartan. En del av pengarna användes till att köpa majoritetsposter i klubbarna GBAntwerp, Ajax Cape Town samt ghananska Ashanti i syfte att förbättra produktionen av talang. Satsningen har dock inte burit fruktoch när Ajax under 2003 avyttrade GBAntwerp samt Ashanti hade man förlorat €15.9 miljoner på kalaset. Ajax Cape Town, den minst blödande verksamheten, hade då orsakat en förlust på €3.9 miljoner.

Så vad ska klubbarna i ligorna nedanför 10:e plas på Europarankingen göra med de förhållandevis extremt stora intäkter som man då och då erhåller från Champions League eller extraordinära spelarförsäljningar som ibland sker?

Det beror naturligtvis på hur klubbens befintliga infrastruktur är utvecklad. Är det så att man där är fullinvesterad så borde rimligtvis de klubbar som drivs i aktiebolagsform dela ut en del av pengarna till sina aktieägare som därmed själva kan avgöra huruvida de vill investera i andra industrier eller ej. Att hålla sina aktieägare nöjda underlättar samtidigt att få dem att åter investera den dagen det blir aktuellt igen.

Klubbar som drivs i föreningsform bör fundera över sina stadgar och tänka över huruvida man kan bidra tillbaka till sin community. Man bör rimligtvis hamna i betydligt bättre dager när man själv behöver hjälp den dagen infaller.

Porter nämner ett framgångsrikt företag som trots allt vuxit genom en hel del företagsförvärv, Marriott. Kedjan började i restaurangbranschen i Washington DC och växte sig vidare genom flygplats-catering till turismindustrin. Men trots att Marriott varit framgångsrika i sina strategier så ska vi komma ihåg att 38% av de förvärvade verksamheterna har givits upp under årens lopp. De största problemen har visat sig vara kryssningsverksamheten som snarare visade sig vara en entertainment industri och resebyråverksamheten där man de facto sålde konkurrerande produkter till de egna hotellen.

38% i övergivna investeringar är trots allt ganska mycket och frågan är om fotbollsklubbar som redan lever i en mycket hårt konkurrensutsatt industri har råd med en sådan felmarginal. Och tittar vi på hur en av världens mest lönsamma klubbar, Manchester United, tjänar sina pengar så är det inte genom företagsförvärv utan att hela tiden utveckla och lägga all energi på sin kärnverksamhet. För även om Manchester United tillsammans med BSkyB och ITV har startat MUTV som är ett joint-venture så är denna verksamhet starkt kopplad till den kommersiella exploateringen av klubbens varumärke. 2007 ökade Manchester United sin ägarandel från 1/3 till en aktiemajoritet genom att för £3.3 miljoner köpa ut ITV:s tredjedel och kontrollerar nu 2/3 av MUTV.

Jim Collins menar att företagsledare som skapat en framgångsrik modell ofta faller för frestelsen där framgångssagan förväntas fortsätta på ett än bättre sätt genom nya möjligheter och verksamheter. Motiven kan vara upplevda hot från konkurrenter eller att man finner de nya verksamheterna mer spännande. Kanske är det så enkelt att man rent utav är uttråkad. Mer energi och resurser läggs ner på de nya verksamhetsområdena och man kämpar inte längre lika helhjärtat med sin ursprungliga affärsmodell som var den som gjorde företaget framgångsrikt. När väl de nya verksamheterna inte visar sig motsvara förväntningarna så börjar man återigen att ge mer uppmärksamhet till sin ursprungliga affär. Dessvärre har den under tiden allt som oftast förlorat momentum.

Men på frågan om det är slutdiversifierat bland fotbollsklubbarna får vi nog säga att det mest sannolikt inte är det. Vi ser fortfarande företagsförvärv som ett vanligt inslag hos växande företag. Och vi kommer med största sannolikhet fortsätta att höra management hos fotbollsklubbar att prata sig varma om nya verksamhetsområden och fantastiska möjligheter. Erfarenheten säger oss att vi ska ta de storslagna planerna med en stor näve salt.