Det verkar inte bättre än att
den osynliga handen (bloggen alltså) fyller tio år idag. Tiden går onekligen
fort. Så vad har hänt under dessa tio år?
När jag började skriva var
allsvenskan kanske Europas mest jämnlika liga mätt i distribution av intäkter
mellan lagen vilket också avspeglades i de sportsliga resultaten.
Anledningen till jämlikheten
var en väldigt socialistisk distribution av intäkterna från
sändningsrättigheter samt gamla arenor där möjligheterna till affärsutveckling
av matchdagsprodukten var ytterst begränsade.
Idag kan vi konstatera att
saker håller på att förändras. Jag har gjort i ordning ett antal figurer som
visar förändringen.
För att mäta hur jämlik distributionen
av intäkter samt andra nyckeltal är, har jag approximerat fram den så kallade
Gini-koefficienten. Gini-koefficienten har ett värde mellan 0 och 1. 0 betyder
att alla har exakt lika stora intäkter (total jämlikhet). 1 betyder att en enda
klubb får alla intäkter, de andra inga alls (total ojämlikhet). För att mäta
trenden har jag använt mig tre års glidande medeltal.
 |
| Figur 1. Datakälla: fogis.se |
Figur 1. Intäkter exklusive
försäljning av spelarkontrakt samt exklusive premier från spel i Europacuperna.
Här ser vi att ojämlikheten i distributionen av intäkterna har ökat med närmare
50 procent. Ett fåtal klubbar har fått majoriteten av allsvenskans ökade
intäkter. Dessa klubbar har rimligen fått större resurser i förhållande till övriga vilket över tid borde ge utslag i den allsvenska tabellen.
Figur 2. Investeringar i
externt förvärvade spelarkontrakt vilket mäts av aktiverade immateriella
tillgångar (licensierade spelare) på de allsvenska klubbarnas balansräkning.
 |
| Figur 2. Datakälla: fogis.se |
Ojämlikheten har ökat med
drygt 20 procent. Färre klubbar investerar i merparten av de i allsvenskan
extern förvärvade spelarkontrakt. Figur 3.1 visar hur tillgångarna har fördelats
mellan olika klubbkategorier. Jag har isolerat Malmö FF som alltid, under årens
lopp, är den klubb som har investerat mest pengar i form av externa
spelarförvärv. Jag har också skapat en med AIK, Elfsborg samt IFK Göteborg som
under de tio senaste åren varit framgångsrika på planen samt investerat
relativt mycket. Och så resten av klubbarna som aktiverar köpta spelarkontrakt
på sin balansräkning (brukar vara 12-15 klubbar beroende på år, d.v.s. upp- och
nedflyttning).
 |
| Figur 3.1 datakälla: fogis.se |
En intressant iakttagelse är
att det investeras betydligt mindre i förväntade spelarkontrakt än vad det
gjordes för tio år sedan. Det gäller också Malmö FF som idag har aktiverade
spelarkontrakt på en nivå som är ca 10 miljoner kronor lägre (ca 30 procent lägre).
Det kan bero på flera faktorer. En trend med allt fler free transfers globalt
skulle kunna vara en, men figur 3.2 visar att den kategorin som andel av
samtliga transfers har legat på en stabil nivå kring 86 procent.
 |
| Figur 3.2 datakälla: https://www.fifatms.com |
Annars skulle ökade andra kapitalkostnader
(egenägd arena) antas minska investeringsutrymmet. Bättre akademier som minskar
externt rekryteringsbehov kan vara en annan förklaring. Trots lägre
investeringar (mindre avskrivningar) har dock inte klubbarna generellt bättre
finanser, bortsett från Malmö FF som har vunnit stora prispengar.
Investeringar i externt
förvärvade spelarkontrakt drivs till stora delar av kapitalvinster från
försäljning av spelarkontrakt. Figur 4 visar att intäkterna från försäljning av
spelarkontrakt också de är mer ojämlikt fördelade.
 |
| Figur 4. Datakälla: fogis.se |
Figur 5 visar tydligt hur
"övriga klubbar”: s intäkter har fallit efter 2009. Helsingborg räddade
upp gruppens nyckeltal 2011 och man kan anta att Norrköping och Djurgården har
haft en liknande effekt under 2016. Men generellt ser det ut som att
försäljning av spelarkontrakt har koncentrerats hos ett fåtal klubbar.
Förmodligen är det en funktion av att vi idag ser ett färre antal lag som regelbundet
presterar bättre sportsliga resultat. Vilket bland annat är en funktion av större
resurser gentemot resten.
 |
| Figur 5. Datakälla: fogis.se |
Mot slutet av tioårsperioden
har vi också fått en ny dynasti växa sig stark. Det handlar om Malmö FF som nu
har vunnit fyra mästerskap under de senaste sju åren. Ett antagande skulle
kunna vara att man har nått dit tack vare ett försämrat konkurrenslandskap i
allsvenskan.
Om vi tittar på hur de
allsvenska lagen har presterat i Europaspelet under den senaste tioårsperioden
blir det dock ganska tydligt att Malmö FF snarare har nått sin dominerande ställning på egna meriter. Bortsett från 2007 och 2012 har de övriga allsvenska lagen
presterat lika bra (eller dåligt om man nu ser det så) medans Malmö FF har lyckats transformera sin
sportsliga organisation som presterar betydligt bättre än tidigare.
 |
| Figur 6. Uefa poäng, seger i kvalspelet ger 1 poäng. Oavgjort resultat 0.5 poäng. I gruppspelen ger en seger 2 poäng och ett oavgjort resultat ger 1 poäng. Datakälla: http://kassiesa.home.xs4all.nl/bert/uefa/ |
Den erövrade förmögenheten
borde rimligen innebära att dynastin har betydligt bättre förutsättningar att
överleva än den som t.ex. Djurgården började bygga i början av -00 talet. Det
är därför lång ifrån omöjligt att Malmö FF når samma status i Sverige som Basel
har nått i Schweiz (8 raka mästerskap i maj) eller RB Salzburg i Österike (7
mästerskap senaste 10 åren). I bästa fall blir det inte värre än i Danmark
där man FC Köpenhamn i maj kommer att vinna sitt sjätte guld de senaste 10 åren.
Gott Nytt År!
