Anteckningar från sensommaren

För de flesta slog det ner som en bomb, Malmö FF:s försäljning av kontraktet som man hade med Viðar Örn Kjartansson. Förväntningarna verkar ha varit att Malmö FF, tack vare miljonerna som klubben har tjänat i Champions League, inte behövde sälja spelarkontrakt.

Vi måste dock komma ihåg att Malmö FF:s framgångar i Champions League är en funktion av flera goda affärer som klubben hade gjort innan man nådde dit. Bara för att man vann mycket pengar i turneringen betyder det inte att man slutar göra nya goda affärer. Skulle man göra det så skulle man på sikt förlora i konkurrenskraft.

Sydsvenska Dagbladet uppmärksammar att Malmö FF var på väg mot ett negativt resultat i nivå på 25 miljoner kronor. Det må så vara men samtidigt så skulle det röra sig om ett extraordinärt år för Malmö FF där man inte deltar i europacuperna eller säljer spelarkontrakt. Miljonerna som man har tjänat i Champions League ger klubben möjligheten att ha ett högre risktagande i sin budgetering och därmed ha en spelartrupp vars kostnader inte kan bäras av intäkter exklusive försäljning av spelarkontrakt eller spel i Europa. Tack vare det ger MFF sig bättre chanser att nå sina sportsliga mål. Men man kan inte sluta göra goda affärer när tillfälle ges.

En annan klubb som sålde spelarkontrakt under transferfönstrets sista dagar är IFK Göteborg. Många menar att det var misslyckandet i play-off till Europa League som tvingade fram försäljningen. Jag är tämligen övertygad att nivån på ersättningen för kontraktet var så pass bra att man hade gjort affären även om man hade kvalificerat sig till gruppspelet i Europa League. IFK Göteborg har sålt spelarkontrakt för i genomsnitt ca 20 miljoner kronor om året under de senaste 10 åren. Det är en viktigt del av klubbens dagliga verksamhet (drift). 

Figuren nedanför visar att så är fallet för flera klubbar som vanligtvis konkurrerar om de högsta platserna i allsvenskan. Det är så pass tätt i om Europaplatserna i allsvenskan att man inte har råd med dåligt resursutnyttjande.  Att inte kunna räkna med och ta höjd för försäljning av spelarkontrakt när man de facto gör det kontinuerligt är inget annat än dåligt resursutnyttjande. Få klubbar kan dock göra det hela vägen på grund av de har ett för litet eget kapital.

Men det är fantastiskt om än föga förvånande att man 2016 forfarande pratar om driftresultat.

Figuren visar fyra allsvenska klubbar och deras försäljning av spelarkontrakt i miljoner kronor. (2016 är en uppskattning) datakälla: svenskfotboll.se

I England fick vi se flera nya transferrekord. Nominella tal ska tilläggas. Dels Man Utd:s förvärv av kontraktet med Pogba, dels Premier Leagues brutto (>£1.1mdr), netto (>£650m) samt utflödet av kapital till utlandet (>£700m). ManUtd har själva under de senaste fyra åren nettoinvesterat (köp kontrakt minus sälj skontrakt) £290 miljoner i spelarkontrakt. Det var INNAN sommarens transferfönster. 

Det är nu fyra år sedan familjen Glazer Manchester United till börsen. Jag antecknade mina tankar kring värderingen under länken. £290 miljoner i nettoinvestering (Capex) motsvarar 52 procent av klubbens Ebitda (rörelseresultat före räntor, skatt, nedskrivningar, avskrivningar och goodwillavskrivningar) under samma period. Lägger man till övriga investeringar i andra tillgångar (bl.a. Old Trafford) så har man haft en återinvesteringsgrad på 55 procent av Ebitda. Detta kan jämföras med totalt £65 miljoner som klubben nettoinvesterade under åren 2005 och 2011 vilket motsvarade 12 procent av ManUtd:s Ebitda under den perioden. Priset att komma på fötter sportsligt post Ferguson har onekligen varit högt för aktieägarna.

Familjen Glazer ville initialt ha $18 per aktie vilket motsvarade en värdering av Man Utd på 20 gånger Ebitda. De fick nöja sig med $14 per aktie – närmare 17 gånger Ebitda. Idag handlas aktien på nivåer som ger en bolagsvärdering på 13 gånger årets förväntade Ebitda.  Marknaden, det vill säga investerarkollektivet, värderar klubbens vinst lägre idag än vad man gjorde vid börsintroduktionen. Aktiekursen har haft en positiv utveckling på i genomsnitt 5 procent om året. Det är naturligtvis bättre än noll, men under samma period har S&P Global Small Cap index ökat med i genomsnitt 10 procent per år. Också sektorindexet Bloomberg Entertainment Global har haft en bättre utveckling, + 8.5 procent i årsgenomsnitt.

********************

Få har väl undgått att Uefa har presenterat ett nytt format för Champions League och det börjar pratas (återigen) om förändrade ligastrukturer i världen. Tänkte skriva mina tankar om det, men kom på att jag berörde detta ämne för tre och ett halvår sedan. Finns att läsa under länken. Det är troligt att Premier Leagues nya TV avtal har skyndat på processen. I detta inlägg argumenterar jag att det riskerar att erodera Champions League.

Stephan Birkhäuser, Christoph Kaserer och Daniel Urban har studerat utvecklingen av tävlingsbalans i de europeiska ligorna under Uefa Financial Fair Play regimen. I somras presenterade de resultaten i studien "Did UEFA’s Financial Fair Play Harm Competition in European Soccer Leagues?". Författarna menar att det finansiella regelverket gynnar klubbar som vinner sin liga under den kommande säsongen. Det är inga banbrytande empiriska resultat. De ligger helt i linje med den teoretiska modellen som jag uppmärksammade i detta blogginlägg. Bättre balans i böckerna skapar obalanser på annat håll, förstås.

Tillsammans med de höga premierna som Champions League förstärker deltagande klubbar med skapar det europeiska ligasystemet ett framtida matchningsproblem. Hur ska man bäst matcha de klubbar som blivit för starka i sina respektive inhemska ligor.