Gott Nytt År!

Hur ska man bäst sammanfatta 2015? Kanske året då denna blogg mer eller mindre legat vilande. Fem inlägg sedan februari säger kanske det mesta. Den enskilt största orsaken till det är att jag har saknat tid. Tiden har omdistribuerats till squashträning istället. Närmare 450 timmar, teknik, fys samt matcher. Året avslutades med PARETI Squash Open i Kiev där jag knep en 10:e plats i 32 mannafältet i klass M2. Om ett år åker jag dit för att vinna.

Men den uteblivna aktiviteten har också varit en motivationsfråga. I början på året fick jag äran att skriva ett längre reportage åt Affärsvärlden. Det var lite som att vinna olympiska spelen och jag fick svårt att hitta motivation efter det. Hur ser då min och bloggens framtid ut inom detta område? Det är lite oklart. Jag finner fortfarande ämnet mycket intressant och det finns alltid nya saker att lära sig. Så vi får helt enkelt se hur det blir.

Däremot är det läge att göra en liten sammanfattning av det allsvenska året som gått. Toppstriden i allsvenskan 2015 blev som bekant väldigt rafflande. I somras gjorde jag en prediktion baserad på klubbarnas personalkostnader. IFK Norrköpings victoria var i det närmaste osannolik. Precis som Malmö FF:s femteplats. En anomali och sådana korrigeras förr eller senare.

I övrigt placerade sig de andra tre topplagen, IFK Göteborg, AIK samt Elfsborg som man kunde förvänta sig. Djurgården presterade i linje med förväntningarna. Också i botten åkte de lag med minst resurser ur allsvenskan.

Uppskattade personalkostnader 2015 (baserat på 2014 samt eventuella progonser/delårsrapporter från klubbarna) vs sportslig framgång 2015.

2016 är det troligt att Malmö FF vinner SM guld och IFK Norrköping blir ett mittenlag.
2016 är kommer det också vara ett underskott i driften, Men det avslöjade jag ju redan för tio månader sedan :)

När Malmö FF lyckades kvalificera sig till Champions League skrev jag denna artikel i Idrottensaffärer där jag funderade lite kring de effekter Champions League skulle kunna få på allsvenskan.
Det var främst tre områden som jag ansåg var extra intressanta.

- Distributionen av Champions League miljonerna genom spelartransfersystemet till de andra allsvenska klubbarna.
- Ökat risktagande bland klubbarna som leder till sämre finanser.
- Påverkan på ligans tävlingsbalans.

Vad gäller distributionen av pengarna genom transfersystemet så kan vi konstatera att Malmö FF i stort sätt har rekryterat enbart icke allsvenska spelare. Det kan bero antingen på att man inte har identifierat tillräckligt duktiga spelare inom den inhemska ligan eller att priset på dessa spelare är för högt. Är det på grund av det sistnämnda så spräcker det myten om att de allsvenska klubbarna säljer spelarkontrakt för att överleva. Rimligen säljer man spelarkontrakt för att man anser det vara en bra affär.

Angående ett högre risktagande så borde vi vara där nu. Klubbarna tar större ekonomiska risker för att placera sig tillräckligt högt upp i tabellen för att nå premierna från Uefa. Bara ett fåtal kvalificerar sig dock. Den danska ligan är ett utmärkt exempel när man började klättra på Uefas ranking. Räknar man bort FC Köpenhamn som sedan 2009 har gjort en samlad vinst på drygt 200 miljoner danska kronor (FCK isolerat, inte koncernen Parken S&E), så redovisade ligans övriga klubbar en samlad förlust på cirka 1 miljard danska kronor.

Under 2015 har vi sett tendenser på detta beteende i allsvenskan. Få har missat de svarta rubrikerna gällande IFK Göteborgs finansiella situation. IFK Göteborg fortsatte att rekrytera namnkunniga spelare som om det inte fanns någon morgondag. Någonstans i slutändan är känslan att man tog höjd för ett gruppspel i Europa League. Också AIK har investerat tungt i sin spelartrupp. Närmare 12 miljoner kronor i sign-on bonusar i samband med kontraktsförlängningar samt nyförvärv. Under årets nio första månader var AIK:s personalkostnader all time high, 61 miljoner kronor. Det var 13 miljoner kronor högre än motsvarande period 2014 och 10 miljoner kronor högre än förra toppnoteringen 2012. Då rekryterade man bland annat Celso Borges, Henok Goitom och Daniel Majstorović.

IFK Göteborgs bekymmer tror jag bara är början på vad vi kommer att få se mer av i allsvenskan de kommande åren. Framför allt om konkurrensen i toppen kan öka än mer på grund av Hammarbys allt starkare finansiella ställning. Lyckas Bajen med att få ordning sin ekonomi (få bättre sportslig avkastning på miljonerna) så blir det fler lag som slåss om samma antal platser och miljoner i Europa.

När vi pratar om påverkan på allsvenskans tävlingsbalans så har min hypotes varit att Malmö FF lägger beslag på 7 av 10 mästerskap de kommande åren. Det finns idag ingen anledning att revidera den hypotesen. Framför allt då det var IFK Norrköping som lade beslag på årets titel. De åren som Malmö FF inte vinner behöver de andra större utmanande klubbarna vinna för att förbättra sina intjäningsmöjligheter. Nu hamnar eventuella Champions League miljoner hos det på sikt harmlösa IFK Norrköping. Lite som när FC Nordsjælland lyckades vinna i Danmark för att åren efter återgå till för klubben normal position.

Samtidigt får vi inte stirra oss blinda på statistisk tävlingsbalans. Malmö FF kan lika gärna vinna allsvenskan tio säsonger i följ utan att den upplevda tävlingsbalansen påverkas negativt. Den upplevda tävlingsbalansen är en funktion av den samlade publikens förväntningar på oförutsägbarhet. Än så länge verkar opinionen anse allsvenskan oförutsägbar.

Som avslutning klistrar jag in en mycket kort swot-analys från Affärsvärlden på de klubbar som i mina ögon har bäst möjligheter att under de kommande åren utmana Malmö FF. (klicka på bilden för bättre upplösning)

Gott Nytt År!