söndag 2 november 2014

Hammarby i Allsvenskan - bra för svensk fotboll?

Hammarby är tillbaka i allsvenskan. När Nanne Bergstrand tog över ansvaret för laget förra hösten skrev jag denna krönika i Offside där jag menade att det inte är brist på pengar i Hammarby utan brist på kunskap om hur pengarna bäst skulle användas. Det tog Nanne en säsong att forma ett vinnande lag. Det är egentligen inte särskilt förvåndande. Hammarby har, trots en mindre budget under 2014 än vad man hade under 2013, fortfarande resurser som andra klubbar i Superettan bara kan drömma om.

Det är många som menar att det är bra för svensk fotboll att Hammarby är tillbaka i allsvenskan. Det ger ett ökat intresse vilket leder att intäkterna i ligan kommer att öka. Det må så vara. Samtidigt kommer också kostnaderna att öka och det är dessutom långt ifrån osannolikt att kostnaderna kommer att öka mer än vad intäkterna gör. Tillåt mig utveckla.

Hammarby kommer att ganska omgående tillhöra de till omsättning fem största klubbarna i allsvenskan. Detta tack vare det stora intresset för klubben och att man har tillgång till en toppmodern arenafacilitet. Vi vet också av erfarenhet att Bajen inte alltid har utnyttjat sina stora resurser rätt. Tittar vi på sambandet mellan storleken på publik och sportslig framgång under de senaste tio åren så hör Hammarby till de absolut minst effektiva klubbarna.

Figur 1, Tidsperiod 2004-2013
Rationalen i modellen är att större publik genererar högre intäkter. Förvaltas dessa intäkter väl så generar det bättre sportsliga framgångar vilket drar ännu mer publik och så vidare. Det finns en del avvikelser från regressionslinjen och då kan man undersöka om det är intäkten per åskådare som skiljer sig från andra klubbar eller ifall klubbens management som förvaltar pengarna sämre. Genom att testa sambandet mellan publikstorleken och intäkterna (figur 2) ser man att det inte är på marknadssidan som Hammarby har upplevt de stora problemen.


Figur 2, Tidsperiod 2004-2013
Problemen har snarare legat i produktionen, det vill säga organisationen kring fotbollsspelandet. Detta problem hoppas Hammarby ha åtgärdat genom rekryteringen av Nanne Bergstrand och Mats Jingblad. Under Bergstrands ledarskap är Kalmar FF en av de absolut mest produktiva enligt modellen i figur 1.

Bergstrand kommer att ha större resurser än vad han hade under sin tid i Kalmar. Gör han bara ett normalt bra jobb så borde det innebära att Hammarby förflyttar sig i nordöstlig riktning i figuren.
Det innebär också att Hammarby kommer att kunna rekrytera liknande talangkategori som flera andra större klubbar i Sverige vilket rimligen medför att priset för denna talangnivå kommer att öka. Det på grund av en ökad efterfrågan.

Så även om konkurrenterna kan uppleva ökade intäkter tack vare en positiv publikutveckling, så kommer kostnaderna för sportsliga resultat att öka. Hur mycket beror helt på hur stora risker klubbledningarna tar men erfarenheten säger att de totala kostnaderna för kollektivet ökar mer än vad de totala intäkterna gör.

Hammarbys avancemang innebär troligen att de ekonomiska riskerna ökar för flera av klubbarna inklusive Hammarby själva. Till exempel är det väldigt enkelt att anpassa kostnaderna till uppblåsta publikintäkter. Vi vet av erfarenhet att publiksiffrorna går i trender. När Stockholmsfotbollen var inne i sin publikbubbla under 00 talet ökade klubbarnas kostnadskostymer snabbt. När publikbubblan väl sprack fanns kostnadsmassan kvar under en tid medan en betydande del av intäkterna försvann direkt.

Figur 3 visar spelarlönernas andel av driftkostnaderna i allsvenskan. Vi kan se att de peakade åren 2005-2007 för att sedan röra sig ner till dagens historiskt låga nivåer. Det skulle kunna peka på en mer intensiv konkurrens om topp-placeringar i allsvenskan vilket drev upp klubbarnas kostnader för spelare under dessa år.


Figur 3
Det lär med andra ord bli ett tuffare konkurrenslandskap att navigera i. För de svenska journalister som specialiserar sig på svensk fotboll är allt detta naturligtvis fantastiskt. Det blir väldigt mycket att rapportera om. Den mer neutrala delen av publiken kommer att gilla den ökade konkurrensen i ligan. En del kommer att uppröras över sämre resultat än väntat för sina egna klubbar. De stora vinnarna när konkurrensen hårdnar mellan lagen är alltid spelarna. Deras signaturer blir mer eftertraktade.

I Superettan är däremot kollektivet troligen inte särskilt glada. Under flera säsonger drog Hammarby publik och medial uppmärksamhet till ligan utan att vara framgångsrika på fotbollsplanen. Denna gratislunch tog slut under 2014.

3 kommentarer:

Johannes Claesson sa...

Jag är inte riktigt säker på att ökad efterfrågan på talang är så relevant i detta fallet.

Absolut påverkar det inom Sveriges begränsade talangpool, men för de antagligen tusentals spelare utomlands som hade kunnat göra en allsvensk spelares jobb med en vanlig allsvensk lön (som inte är lika låg längre jämfört med resten av Europa) spelar det knappast någon roll huruvida Bajen lirar i S1 eller AS. Det finns helt enkelt för många spelare för det.

Vill man ändå hävda att allsvenskans värvningsbara talangpool är kraftigt begränsad så är ju inte Bajens återinträde i Allsvenskan det viktigaste som hänt i år. Det är givetvis MFF:s dominans och kvalificering till CL, vilket markant lär utöka urvalet av spelare som kan tänka sig att spela i först och främst MFF, men även övriga allsvenska klubbar.

Fanns det dåliga saker (förutom att minst halva ligan nu kommer lira på plast) med Bajens avancemang så är de ändå mer än väl kompenserade av MFF.

OH sa...

Bra poäng. Att rekrytera utomlands medför dock transaktionskostnader (scouting, anpassning mm). Sannolikheten att en spelare från utlandet inte levererar upplevs troligen högre en en spelare från närområdet.

På en marknad fri från transaktionskostnader så skulle jag nog hålla med. Nu är det ju inte så. Men ökar priset på inhemsk talang till en viss nivå, så söker sig klubbarna längre ut i rekryteringsprocessen.

Anonym sa...

Oj. Det var länge sedan man fick läsa om Bajen här. Vilken glädje:)

Är benägen att hålla med Johannes lite här. Jag tror att MFFs 200 CL-miljoner kommer att påverka löneläget i ligan mer än omsättningsskillnaden mellan Hammarby och Mjällby. Dessutom tror jag att kräftgången för klubbarna i SAS-ligan men framför allt Tippeligan trycker ner priset på talang en hel del. Idag går ju flödet av talang åt andra hållet jämfört med för ett par år sedan.


/Flugan på väggen.