För snart ett år sedan skrev jag i min analys av Helsingborgs bokslut om att klubben hade varit på fest. Man spenderade friskt de miljoner som man hade tjänat på de stora spelarförsäljningarna sommaren 2011 samt miljoner som deltagandet i Europa League gav klubben. Festen visade sig vara lite drygt två år. Sen kom baksmällan.
Höstsäsongen 2013 var sportsligt sett misslyckad och under vintern har vi kunnat läsa om att Helsingborg återigen har mycket ont om pengar. I dagarna har klubben lånat ut Imad Khalili fram till maj. Khalili gjorde 15 mål under 2013 varav 8 stycken under de 10 allsvenska matcher som han spelade i Helsingborg under hösten. Helsingborg ska enligt obekräftade uppgifter ha fått €300 000 för besväret. Det är förvisso rent generellt inte alls dåligt betalat från ett allsvenskt klubbperspektiv. Men är det en bra affär från ett Helsingborgsperspektiv?
För att försöka analysera det så har jag valt att backa bandet ett par år.
Enligt Helsingborgs årsredovisning för 2011 så köpte man spelarkontrakt för 12.3 miljoner kronor det året. Utöver det tillkom kostnader i samband med lån och spelarförvärv. Dessa uppgick enligt resultaträkningen till 15.5 miljoner kronor. I verksamhetsberättelsen framgår det att Helsingborg lånade Peter Larsson, Sebastian Carlsen, Jörgen Skjelvik samt Gudjon Petur Lydson. Thomas Sörum, Erland Hanstveit samt Alvaro Santos värvades.
Det skulle betyda att Helsingborg betalade 10 miljoner kronor, kanske till och med lite mer till till Haugesund för Tomas Sörums kontrakt. Tillsammans med spelarens personliga kontrakt så borde rimligen värdet på de 2.5 åren som han tecknades för uppgå till åtminstone 15 miljoner kronor. Det vill säga ca 6 miljoner kronor per säsong. Detta för en spelare som kommer från en extern miljö vilket medför en produktionsrisk i den nya miljön.
Det är dessa affärer som leder till att klubbar upplever affärer som den nyligen med Imad Khalil som goda. Men det Helsingborg ser ut att göra är att man släpper iväg Imad Khalili på ett lån som enligt obekräftade uppgifter är värt €300 000 för nästan hälften av en säsong. Det ser alltså inte bättre ut än att klubben värderar Sörum och Khalili ungefär lika. Trots att den senare idag är en dokumenterad målskytt i Helsingborgs miljö vilket Sörum inte var när han rekryterades.
För en klubb med toppambitioner bör det nog betraktas som ett misslyckande.
1 kommentar:
Helsingborg hade nog för avsikt att sänka sina kostnader under 2013, detta eftersom man inte längre medverkade i något Europaspel. Att man avyttrade Sörum innan säsongen började var ett led i detta arbete med att reducera kostnadsmassan. Samtidigt var säkert ambitionerna att lyckas med att avyttra någon spelare och därmed skapa ett nettotillskott till sitt resultat. Det kunde tex ha varit Mahlangu, Sadiku eller Atta. Nu blev det inte så, och HIF kommer att göra en förlust på drygt 5 MSEK under 2013. HIF har ett behov att direkt kompensera detta direkt under 2014 för att inte försvaga ekonomin och kapitalsituationen ytterligare. Utlåningen av Khalili tyder på att man är osäker om man lyckas med att få till en försäljning av någon annan under januarifönstret. Handlar i detta skede kanske främst om Sadiku. Men jan-fönstret är mindre intensivt än sommarfönstret för internationella transfers, och det kan vara så att man hellre tar ett bättre bud i sommar snarare än att man går med på ett sämre bud i jan. En utlåning av Khalili kanske var det enda alternativ som kvarstod för HIF om de redan nu ville stärka sin ekonomi.
Skicka en kommentar