Elitlicensen - here we go again

Igår bekräftades att GAIS redovisar en förlust på åtta miljoner för 2011. Eftersom klubbens egna kapital vid början av året uppgick till 2 miljoner så betyder det att man per den 31/12-2011 har ett negativt eget kapital på sex miljoner kronor. Därmed hamnar man på licensnämndens radarskärm och måste arbeta sig genom en byråkratisk djungel. Flödesschemat ser ut enligt följande.

Utöver eget kapital kriteriet finns ett likviditetskriterie: ”Elitlicens skall av Licensnämnden ej beviljas, såvida inte särskilda skäl föreligger, när förening per den 31 augusti har förfallna skulder avseende skatter och allmänna avgifter, skulder till SvFF, SDF eller annan medlemsförening som inte kan kvittas mot fordringar. Detta leder såvida inte synnerliga skäl föreligger till påföljden degradering.” Men i relation till dagens stora kostnadskostymer är dessa poster alldeles för små för att försummas. Klarar man inte att fullfölja dessa utbetalningar, så klarar man inte heller andra åtaganden och går därmed i graven illa kvickt.

Jag har tidigare uppmärksammat GAIS svällande balansräkning (om ni ännu inte läst, så finns det under länken) och klubben har under de senaste åren ökat risken riktigt rejält. Det går naturligtvis inte att pumpa upp ballongen hur mycket som helst utan förr eller senare så måste positionerna stängas. Det förefaller ganska klart att GAIS spelar ett mycket högt spel med en svag balansräkning på en marknad med mycket hög konkurrens och små marginaler. Symboliskt nog är GAIS strategi den raka motsatsen till den strategi som Örebro SK har haft under de senaste fem åren.

GAIS är också den första allsvenska klubben sedan Örebro SK att redovisa ett negativt eget kapital. Betyder det att man precis som Örebro SK kommer att drabbas av tvångsdegradering? Det är långt ifrån säkert, GAIS är långt ifrån ensam i svensk fotboll att under senare tid ha hamnat i denna situation. Mellan åren 2007 och 2010 har åtta klubbar i Superettan redovisat ett negativt eget kapital och fått arbeta med handlingsplaner och Jönköping Södra har till exempel klarat sig med tre raka bokslut där man har redovisat ett negativt eget kapital.

En befogad fråga är naturligtvis vilket syfte elitlicensen egentligen fyller? För ca 15 månader sedan beviljades Örgryte elitlicensen för att bara två veckor senare gå i konkurs. Jag kan förstå att det finns krav från FIFA och UEFA på att de nationella förbunden ska ha någon form av licensieringssystem, men den svenska konstruktionen som den är idag är inte seriös.

I en kandidatuppsats vid Lunds Universitet* försöker författarna beskriva de bakomliggande syftena med elitlicensen. Vid en mailkonversation med Kjell Sahlström som är ekonomichef på SvFF så framkom följande syften: Krav från UEFA att klubbarna ska ha ordning på sina ekonomier, önskemål från klubbarna att en klubb som inte gör rätt för sig ska gynnas sportsligt före en klubb som gör rätt för sig ekonomiskt, säkerställa att klubbarna har förutsättningar att fullfölja en serie, säkerställa och försäkra fotbollens renommé genom att inte skapa negativ publicitet kring fotbollen.

Vi kan ganska direkt konstatera att elitlicensen inte har eller har haft någon som helst effekt för att säkerställa dessa syften, varken proaktivt eller reaktivt. Precis som innan licensen infördes så hamnar de svenska klubbarna på obestånd även idag. Inte heller har de svarta rubrikerna i media blivit färre. Och frågan om ”ekonomisk doping” är svårdefinierbar. Framför allt i ett läge när det finns klubbar som t.ex. Ljungskile, Ängelholm, Ldb Malmö som kör gasen i botten för att sedan räddas genom olika typer av kapitalinjektioner av sina respektive kommuner. Och hur ska man förhålla sig till arenasubventionerna som är varierar från stad till stad? Dessutom bevisar Örgrytes konkurs med allra största tydlighet att en erhållen elitlicens inte kan säkerställa en klubbs fortlevnad med mer än ett fåtal dagar från den dagen som licensen ställs ut!

Mardrömsscenariot för GAIS är ändå att klubben ändrar sin strategi, får balans i böckerna, men precis som i fallet Örebro SK blir tvångsdegraderade genom en godtycklig bedömning gällande värderingen av tillgångarna. Två studenter vid Södertörns Högskola gjorde en studie i fallet Örebro SK**. Deras slutsats var att licensnämnden lika gärna kunde ha dömt åt andra hållet och friat klubben.

Så istället för att ha ett allsvenskt lag med balanserad ekonomi i allsvenskan, så straffades svensk elitfotboll med att man fick ha ett superettanlag i allsvenskan under säsongen 2005.

Med bakgrund av ovanstående kan det tyckas något märkligt att ingen av de svenska klubbledarna ännu har begärt någon översyn av modellen. Det är uppenbart att frågan är död och ganska oviktig, i alla fall fram till den dagen när den egna klubben drabbas och hamnar i klorna på licensnämndens godtycklighet.

All denna byråkrati tar dessutom tid och energi som istället hade kunnat ängnas åt mer värdeskapande aktiviteter. Både hos klubbarna omen även i de korridorer där klubbarnas ekonomier idag granskas. Till vilken nytta bör vi fråga oss.

--------------------------------------------
* Elitlicensens ekonomikriterier – en utvärdering av mätningen av eget kapital på koncernnivå - Simon Jörning, Magnus Johansson, Joakim Eckerström
** Elitlicensen: En studie i fallet med Örebro SK och problematiken kring kontrollbalansräkningen - Daniel Jerresand, Mats Johansson