De spanska ligaklubbarna med del Nido i spetsen vill nu nå ett regimskifte men framför allt se till att få en mer solidarisk distribution av intäkterna från sändningsrättigheterna.
Förväntade effekter
Hur kan då en ökad inkomstdelning förväntas att påverka tävlingsbalansen i ligan? Om vi tittar på den teoretiska modellen så måste vi först definiera vilka motiv de individuella klubbägarna har. Är det att i första hand vinna matcher och poäng (nyttomaximering) eller att maximera profit och där antalet intjänade poäng i ligan underställs profitfunktionen.
Enligt Stefan Szymanski och Pedro Garcia-del-Barrio studie* kan den spanska ligan klassas som en generellt nyttomaximerande liga. Man skulle därför kunna anta att vi kan förvänta oss en förbättrad tävlingsbalans. Denna undersökning är dock från 2006 där datainsamlingen är från 1994-2005 och det har hänt en del sedan dess vilket jag återkommer till.
Konsekvenser för Barcelona och Real Madrid
En intressant fråga är hur ett regimskifte skulle komma att påverka de två giganterna i ligan. Båda kan komma att hota kollektivet med att lämna La Liga och starta en superliga. Men som jag och Peter Hyllman utvecklade i detta inlägg blir det nog svårt att hitta intresserade klubbar till ett sådant projekt. Det är dessutom troligt och anta att intäktsdelningen i en superliga skulle vara mycket jämn. Och det måste trots allt vara bättre för Real Madrid och Barcelona att dela intäkter med mer eller mindre mediokra konkurrenter i Spanien och fortsätta vinna titlar än att behöva dela med tunga pjäser som t.ex. ManUtd, Chelsea, Inter, Milan och Bayern München och mest sannolikt vinna mer sällan.
 |
| En jämförelse mellan respektive klubbs resultaträkning (miljoner €) för säsongen 2009/10. Källa The Swiss Ramble respektive realmadrid.com. I fallet Barcelona har jag använt Laportas resultaträkning. Anledningen till att jag inte använde den slutgiltiga resultaträkningen var att den nya presidenten Sandro Rossel adderade en mängd engångskostnader, nedskrivningar av intäkter och bokförda värden på tillhgångar som inte ger en rättvisande bild av den dagliga verksamheten. Ett rimligt antagande är att Barcelonas siffror ovan är lite bättre än verkligheten. |
Det är därför ganska troligt att både Barcelona och Real Madrid till slut kommer att gå med på en viss nivå av inkomstdelning. Och det spektaklet i första hand handlar om är att komma överens om en nivå där så lite besparingar som möjligt krävs i respektive storklubbs trupp.
Funderigar
Den spanska ligan har egentligen aldrig varit speciellt konkurrensutsatt. Sedan begynnelsen 1928 har det spelats 80 mästerskap. Fem klubbar har historiskt utmärkt sig och dessa fem klubbar har prenumererat på ligatiteln 75 av de 80 säsongerna. Samma fem klubbar har haft en beläggning på 73% vad gäller topp 4 skiktet. Barcelona och Real Madrid har själva lagt beslag på 65% av mästerskapen. Vi har med andra ord sett en marknadskoncentration redan från första början även om den under de senaste åren polariserat sig än mer än tidigare sett till vunna poäng per säsong.
Den första frågan man bör ställa sig är om det verkligen är så farligt? De spanska supportrarna har förutom sitt lokala lag antingen Barcelona eller Real Madrid som sitt favoritlag. Och bortsett från de ojämna matcherna som uppgår till endast ca 15% av ligans samtliga matcher så är ligan riktigt jämn. Förra säsongen såg vi en rafflande bottenstrid och en kamp om fjärdeplatsen. Många vill jämföra och dra paralleller mellan den spanska ligan och den skotska ligans försämrade konkurrenskraft i Europa. Men anledningen till den skotska ligans fall är den lilla marknad som lagen tävlar på. Skottland har bara 5 miljoner invånare och när tv pengarna exploderade i Europa så försämrades automatiskt den skottska fotbollens konkurrenskraft.
Den andra frågan är om inkomstdelningen kommer att förbättra tävlingsbalansen och öka mångfalden i det spanska mästerskapet? Vi kommer knappast att få se fler olika mästare men teoretiskt så borde vi kunna förvänta oss mindre ojämna matcher när Barcelona och Real Madrid möter de andra lagen i ligan. Men frågan är om det verkligen blir så i praktiken?
Majoriteten av de spanska klubbarna har idag mycket svaga balansräkningar och flera klubbar står på randen till konkurs. 2008 uppgick de spanska klubbarnas oreglerade skatteskulder till €607 miljoner. Det finns de som menar att det är den ojämna distributionen av TV intäkter som skapat dessa svarta hål i böckerna. Men det stämmer inte alls, 1984 hade de spanska klubbarna skulder på motsvarande €125 miljoner, på den tiden galaktiska belopp. 1990 hade skuldberget vuxit till €190 miljoner och det var långt innan pengarna från sändningsrättigheter nådde den spanska fotbollen. Hade de spanska klubbarna haft större intäkter tack vare en mer solidarisk inkomstdelning så hade klubbarnas samlade skulder mest sannolikt varit ännu högre än vad de idag är.
De svaga finanserna som de spanska klubbarna brottas med beror på att klubbägarna har gjort dåliga affärer under årens lopp. Dåliga affärsbeslut brukar i slutändan leda till att företag går i konkurs eller köps upp vilket rimligtvis även borde gälla spanska klubbägare, kan jag tycka. Sedan 1992 har 54 klubbar i de fyra högsta Engelska divisionerna gått till konkursförvaltning. Ingen klubb har försvunnit utan fansen har befriats från dåliga ägare när dessa på grund av mediokert management blivit av med sina investeringar.
Det är troligt att de spanska klubbägarna ser sin möjlighet att rädda kvar sina investeringar genom att få en större del av pengarna från sändningsrättigheter och på så sätt kunna reducera sina skatteskulder. De är helt enkelt opportunistiska när de ser att pressen uppmärksammar de stora klyftorna mellan de två största klubbarna och resten av lagen i ligan. Men är det verkligen rätt väg att vandra? Pengarna går i så fall inte till att förbättra tävlingsbalansen utan till att rädda dåliga klubbägare från att förlora sina investeringar. Dåliga klubbägare som kommer att få fortsätta att fatta dåliga affärsbeslut.
En betydligt bättre lösning hade varit att den spanska staten tar över de klubbar som inte har kunnat betala sina skatteskulder. Ägarna och långivarna straffas därmed för deras dåliga beslut och blir av med satsade pengar. Den spanska staten letar sedan efter nya ägare som kan ta över driften av klubbarna. Och när det är gjort kan vi börja prata revenue sharing. För risken finns annars att Barcelona och Real Madrid på grund av subventionen till de svaga klubbarna förlorar sin internationella konkurrenskraft samtidigt som de dåligt skötta lagen i Spanien inte förbättrar sin konkurrenskraft. Det om något skulle försämra den spanska ligan.
------------------------
* Goal! Profit maximization and win maximization in football leagues - Pedro Garcia-del-Barrio & Stefan Szymanski, 2006
13 kommentarer:
Har ingenting med detta inlägg att göra men för ett par dagar sedan läste jag på nyheter24 att man i allsvenskan planerar att ändra fördelningen av tv-pengar efter den holländska modellen på prov(?) nästa år för att sedan besluta ifall man ska tillämpa modellen permanent. Min fråga är då, ifall du nu har insyn i detta, vilka effekter detta skulle tänkas ha på allsvenskan på lång sikt vid beslut av en ändring? Vilka vinner på det, vilka förlorar på det och vad tycker du? Kanske lite mycket begärt och förstår ifall du inte orkar svara...
Tack på förhand.
Hade inte sett det och var tvungen att googla fram.
http://bit.ly/mSPrne
Den holländska distributionen är:
"50% based on sporting merit,50% based on commercial market value."
Där det inte framgår hur det kommersiella värdet definieras.
"Enligt uppgifter till Nyheter24 kommer allsvenskan att på prov testa det holländska systemet redan 2012, fast i teorin"
Jag vet inte vad som menas med "i teorin". Om det är så att man kommer att låtsas att man har ett nytt system men ändå betalar premier enligt det gamla så får det ju ingen effekt.
Det krävs förmodligen fler än ett år med ett nytt system i skarpt läger för att få se märkbara effekter. Det man kan förvänta sig är att klubbar med låga publiksiffror och åga sponsorintäkter får mkt svårare att hålla sig kvar i allsvenskan.
En annan förväntad effekt är att klubbarna ges större incitament (kniven på strupen) att ta ansvar för sina intäkter och locka publik och sponsorer.
Många förväntar sig att ligan blir mindre jämn. Men inte nödvändigtvis. I Frankrike ändrade man från en mkt solidarisk modell till en mindre solidarisk 2005. Ligan blev faktisk jämnare och Lyons nationella dominans bröts.
dif är som vanligt först ut i startgroparna som ett svar på detta paradigmskifte:
http://bit.ly/q2qG7W
Jag kan svära på att det var minst 600.000 åskådare på stadion igår, visserligen kan en del ha varit nymålade.
Vad skulle effekten av att tv-intäkterna fördelas strikt (100%) efter publiksiffrorna bli?
Får vi se klubbar som betalar folk för att komma in på arenorna?
Jag skulle inte vilja bli shanghaiad in på vångavallen...
Steget före :)
// OH
Snackades om att AIK skulle få en deal på Swedbank där man "fick" 1Mkr per match mot att AIK endast fick behålla intäkterna från säsongskorten. Visserligen finns ju djävulen i detaljerna och man vet inte hur mycket av det som är sant, men tror du att vi kan få se en helt annan typ vertikal integrering i Stockholm där arenaägarna/operatörerna integrerar klubbarna i sin verksamhet snarare än det man fått se ute i landet där klubbar blir arenaägare?
Personligen anser jag att driva arenor inte är en fotbollklubbs kärnverksamhet och det är egentligen bara ett tecken på ett marknadsmisslyckande om det är "nödvändigt".
1mkr per match + intäkter från säs.korten?
Låter förvisso kanske lite lite, men jag uppfattar att AEG:s affärsmodell är snarlik efter att ha sett presentationen på AIK i HD (tror jag det var). Det är troligt att det är som du skriver, en ny trend.
Egentligen inte helt olik Parken S&E affärsmodell med den stora skillnaden att Parken S&E äger 100% i FCK och därmed även intäkterna från andra inkomstkällor och då även det fria kassaflödet som FCK genererar.
Så har jag fått det berättat för mig...kan även finnas andra plus typ procent på kringförsäljning.
Med dagens publiksnitt låter det som om Swedbank skänker pengar till AIK, men om nu Swedbank tror på sin arena så är det inte orimligt att de tror att AIK höjer sitt snitt. Sedan har Swedbank sitt liveseasons-koncept som ju är i linje med det. Av det följer att Swedbank byggt upp en säljorganisation som konkurrerar med AIK:s om samma målgrupp. Det är kanske inte en fråga om en klassisk vertikal integrering utan en typ av virtuell integrering där man genom avtal och samarbeten integreras istället för genom ett direkt övertagande, som dessutom är omöjligt med dagens regler.
Hej,
Då jag inte hittar någon mailadress att kontakta er på testar jag att kommentera här istället. Vi på LiveResultat.se letar länkutbyten och är intresserade i att prata om ett eventuellt sammarbete med er. Om detta är intressant kan ni kontakta oss på support@liveresultat.se för mer information.
Mvh
Adam
Det där var ju lite intressant. Tolkar jag dig rätt när du befarar att Swedban Arena i så fall inte bara skulle prångla ut lösbiljetter, utan även på sikt konkurrera med AIK om att sälja säsongskort? (Förvisso i logerna, men ändå)
/Flugan på väggen
Lite så kan det vara och jag misstänker att klubben vill paketera en box/vadderad premium plats till sina sponsorer beroende på nivå.
Kan man konsolidera denna försäljning under samma paraply? Å andra sidan, på Swedbank finns hela 90 boxar, varav klubben kan hyra ett antal för egen paketering?
Ja, jag kan se en situation där AIK vill sköta allt, inklusive sånt man är dålig på, och därmed uppstår en intressekonflikt mellan arenabolaget och AIK. Här bör AIK sätta på sin tänkarmössa och fundera på vad det är man ska syssla med. Slutsatsen kan mycket väl bli att utmanar sanningar som att fotbollsklubbar ska sälja korv och äga betong.
AIK kan bara sälja AIK till sina kunder, tillsammans kan man erbjuda mer. Men det måste även finnas en god vilja från arenabolaget för att det ska vara möjligt, som trots allt är i ett desperat behov av att hitta saker man kan fylla sin produkt med.
Det ska också tilläggas att man VET att man får X Mkr varje match plus att man med relativt hög sannolikt kan anta att man säljer Y säsongskort varje år. Det är liksom summan av osäkerheten man står inför utanför plan. Istället för att behöva drivas som ett sorts lotteri skulle man kanske kunna vara lite långsiktiga.
Som det drivs nu måste man ha en kassa på 100mkr bara ifall något svart hål uppstår...och det händer frekvent.
Håller med. Säkra pengar in har ett värde i sig. Framför allt om det nu skulle bli en större rörlig och mindre säker peng från centrala avtal.
Är den säkra matchdagsintäkten konkurrenskratig med allsvenska ögon mått så finns det rimligtvis en konkurrensfördel i den.
Och som du skriver, ju lägre eget kapital & kassa man har, desto högre nytta av fasta och säkra pengar.
Skicka en kommentar