S&P kommenterar fotbollsklubbar

Standard & Poor´s kommenterar fotbollsklubbars kreditvärdighet. (länk här) Kreditvärderingsföretaget menar att skulder kopplade till fotboll bör klassas som "junk". Detta främst på grund av fenomenet nyttomaximering och den kapprustning (the arms race) med löneinflation som följd. Man menar även att de brittiska klubbars riskklass ska anses högre än de amerikanska sportklubbarnas dito. Det beror på att det i amerikanska ligor finns restriktioner såsom lönetak. (mer om det här)

Egentligen, varken något nytt eller konstigt. Redan vid Arsenals värdepapperisering 2006 kommunicerades klubbens "junk" status och anledningen till den "billigare" skulden stavades Ambac. Även Glazers skuldstruktur vid förvärvet av ManU 2005 visar att bankerna inte vågade ta svängarna fullt ut.

För även om det finns klubbar som levererar profit, är den nyttomaximering som präglar de europeiska ligorna en marginalkiller och osäkerhetsfaktor. Dessutom finns det klubbar med hjärteinvesterare som skapar marknadsimperfektioner genom att inte ha några avkastningskrav. Fotbollsklubbar är även underordnade risken för förändringar i ligastrukturer, regleringar mm som kan förändra tävlings- och konkurrensbalansen och därmed intjäningsförmågan.

Det ska nu bli intressant att se ifall Liverpool lyckas anskaffa kapital till sin planerade nya arena. Jag är inte helt övertygad om det och även om man går i land kan man fetglömma de villkor Arsenal fick i samband med sin värdepapperisering 2006. Det faktumet tajtar till kalkylerna och begränsar arenans nytta.

Samtidigt fortsätter Michel Platini sitt korståg mot brittiska klubbar. Efter att britterna sopat hem 24 % av de totalt £462 miljoner i TV premier samt marknadspengar Champions League genererade verkar måttet vara rågat. Nu har UEFA nämligen planer på att lägga fram ett förslag som förändrar fördelningen av premierna till en struktur med mycket jämnare allokering. (info här)

Att det förslaget på sikt skulle gynna tävlingsbalansen, både på nationell men även europeisk nivå, råder det ingen som helst tvekan om. Däremot lär detta inte direkt tas emot med öppna armar av toppklubbarnas ägare samt direktörer. Jag tror även att förslaget skulle kunna eskalera planerna för bildandet av en europeisk utbrytarliga.

"The Trillion Dollar Meltdown" *

Kreditkrisen fortsätter sätta sina spår.

Även Moodys (Fitch och Standard & Poor´s har redan gjort det) har nedgraderat kreditbetyget för obligationsgaranterna Ambac och MBIA

Det betyder att man anser att kredirisken, dvs risken för att aktörerna inte kan garantera återbetalningen av skulderna till långivarma ökar. Ambac som är garant för Arsenals skuld med vilken klubben finansierat Emirates Stadium (snyggt reklamblad här) har fått sitt kreditbetyg sänkt med 4 steg, från AAA till AA3. (skalan här)

Arsenal, vars skuld egentligen är ratad Ba (junk) fick, tack vare Ambac AAA status vilket gav bättre räntevillkor för klubben. Nu degraderas obligationen till AA3 enligt Moodys sätt att se på saken.

Rent konkret borde det innebära att Arsenals kapitalkostnad kan öka eftersom långivarna lär kräva en högre riskpremie. Nu har Arsenal en hyfsad vinstmarginal som ger en buffert för den eventuella kapitalkostnadshöjningen. Vill klubbens aktieägare bibehålla marginalen kan man dock alltid finansiera det genom högre biljettpriser, lägre utgiftsbudget (utan att riskera plats 4 i PL) osv.

Desto mer spännande är det att följa den mest lönsamma klubben av dem alla, MANU i samband med sommarens heta transferissue.

Malcolm Glazer försökte förra sommaren dock utan framgång, omfinansiera holdingbolaget Red Footballs skulder. Det lär inte bli lättare den närmaste tiden och därför kan jag tro att ett bud på Ronaldo i miljardklassen skulle kittla en aning. Likviden bör kunna finansiera spännande spelarköp men även räcka till en minskning av den dyra delen av skulden (mer här) som holdingbolaget bär.

Efter två raka ligaguld samt en Champions League titel finns det utrymme till lite extra profitmaximering utan att tappa alltför mycket trovärdighet eller intäkter.

* The Trillion Dollar Meltdown: Easy Money, High Rollers, and the Great Credit Crash

Retro

Det är nästan alltid roligt att titta tillbaka och läsa vad som skrevs en gång i tiden. Denna artikel från aug-01 är inget undantag. (här)

Så vad har hänt sedan dess?

-Allsvenska lönerna har fortsatt stiga, upp 66% sedan 2001 (här).

-Driften hos de allsvenska klubbarna fortsätter visa röda siffror.

-Djurgården har raisat ytterligare 33 miljoner i kapital genom nyemissioner.

-Champions League miljonerna är borta och mer därtill.

-AEG har inte tjänat några pengar på Hammarby Fotboll, men istället genom AEG Live etablerat sig på den svenska eventmarknaden och man håller dessutom på att bygga stora "entry barriers" gentemot sina konkurrenter i Stockholm (läs Live Nation). Förra måndagen klubbade Stockholms Stad igenom AEGs förvärv av AB Stockholm Globe Arena.

Spelplanen må vara förändrad, utfallet är dock i det närmaste detsamma.

Nästa uppföljning om fem år. Låt mig gissa att vi återigen pratar om högre löner, taskiga marginaler osv.

Fönstret har redan öppnat.

Om lite drygt en vecka öppnar transferfönstret och för inkommande spelare är det öppet fram till sista juli. Klubbarna från kontinenten samt de brittiska öarna kan dock shoppa i Sverige ända till sista augusti.

Hur ser då förutsättningarna ut?

För Hammarbys del ser likviditeten kanske bättre ut än någonsin. Klubben har genom transferkorgen fått bra cash-flow som för en gång skull ger en större flexibilitet och proaktivitet i rekryterings- processen.

Olof Guterstam är redan på plats och alla väntar sig mer, man förväntar sig "namn". Samtidigt finns det ytterligare en faktor att ta hänsyn till. Lönekostnaderna måste rymmas inom ramen för intäktmassan annars skapas ett svart hål av driftunderskott, lex Leeds. För Hammarbys del, med dagens logistik ligger en sund balans löner/omsättning förmodligen kring 50-55%.

Jo jag vet att det finns ett samband mellan sportslig framgång och intäkter. Tyvärr är inte sambandet mellan säkra kassaflöden ut på förvärv plus extra spelarlöner 1:1 med potentiella kassaflöden in från den löpande verksamheten. Inte med vår nuvarande arena som flaskhals. Man kan alltid hoppas på ett utsålt derby och bystade läktare under hösten. Men... "hope is never a strategy" är ett uttryck som många klubbar i fotbollsvärlden borde anammat.

Vi måste samtidigt ha stor respekt för de under hösten, publikintäktsdödande "meningslösa" matcherna som riskerar att vara där ifall truppen inte är tillräckligt slagkraftig. Så visst, jag väntar med spänning på nästa förvärv. Men jättestora namn har jag inga större förväntningar på, snarare "smarta" välscoutade värvningar där inga konkurrenter sänker nyttan genom att trissa upp priset.

Hur det ser ut i öviga klubbar?

Djurgården sitter på kapital, och man har pressat ner sin lönekostym rejält post 2005 (läs här). Man besitter dessutom en ganska flexibel kontraktssituation där en hel del spelare har utgående kontrakt i vinter. Redan i sommar ser det också ut som att klubben rensar ytterligare lönekostnader genom försäljningen av Sölvi Ottesen och en möjlig exit i fallet Quirino. Ser helt klart ut som att man skapar utrymme för ett par-tre förvärv. Ett av dessa har redan presenterats i form av Patrik Haginge. Det lär bli fler, frågan är vilken förväntad kvalitet vs kostnad som finns tillgänglig.

AIK är ganska långa i "dyra" kontrakt, vilket även Agent 03 är. Intresset för Dulle J lär vara ljummet innan rättegången och jag tror nog inte att man värvar "större namn" innan klubben realiserar summor värda namnet.

Helsingborg som av många medieskribenter märkligt nog målas upp som en klubb med stora resurser har förvisso sålt Mcdonald Mariga. Klubben får dock en begränsad del av övergångssumman på 18 msek (här). Pengar som på sin höjd stärker upp den vid årsskiftet miserabla likviditeten (här). För större förvärv krävs en större försäljning. Man säger sig inte vara villig att betala en viss summa för Bobbie Friberg da Cruz. Skulle nog säga att klubben inte har råd just nu.

Malmö är en klubb som både har kapital och potential att öka de löpande intäkterna genom sportslig framgång. Klubbens publiksifror har en mycket stark korellation med de sportsliga resultaten. Och sportsliga resultat är något MFF post 2004 varit mycket fattigt på. Mer om det på Go Bajen Go. Efter försäljningen av Safari förväntar jag mig ett eller fler förvärv, om än kanske i andra lagdelar. Om ett år flyttar klubben in i en ny arena. En arena med en betydligt högre hyreskostnad än den nuvarande. Även om "nyhetens behag effekten" alltid finns där, gäller det att övergången sker med en slagkraftig "produkt". Det gällar att öka publiksnittet för att nå signifikant positiva ekonomiska effekter.

Kalmar som för en gångs skull riskerar en stor spelaromsättning blir intressant. Kapital och likviditet finns det gott om. Däremot är de löpande intäkterna mycket begränsade i relation till de närmast jagande klubbarna i tabellen. En högre spelaromsättning riskerar därför att sänka klubben sportsligt. Personligen skulle jag, med tanke på klubbens mycket starka soliditet gå för guld och ta bosmansmällen i vinter. Jag hoppas på motsatsen.

Elfsborg har kapital men man ligger förmodligen ganska nära taket löner/omsättning. "Nyhetens behag" kan ha lagt sig på Borås Arena och det behövs sportslig framgång för att fylla läktarna. Vågar klubben öka sin kostnadskostym ytterligare eller tror man på den nuvarande truppen fullt ut?

IFK Göteborg ligger även de relativt högt vad gäller lönekostnader (se även förra inlägget). Förvisso boostade Tobbe Hyséns sign-on förra årets siffror. Jag tror nog på en relativt låg profil på klubbens värvningar i sommar om nu inte någon befintlig spelare blir uppköpt.

Trevlig Midsommar!

Wages/turnover ratio

Det var intressanta siffror från Deloitte häromveckan. Mest intressant var den lägre lönenivån i tyska Bundesliga. Nyckeltalet lönekostnader/intäkter ligger där på 45%, nästan 20 procent- enheter lägre än hos de övriga fyra största ligorna i Europa. (här och här)

Hur ser det ut i allsvenskan?

Jag har monitorerat nyckeltalet för de klubbar där resultaträkningar varit tillgängliga. Jag har även tagit hjälp av SvFFs årliga ekonomiska genomgångar.

För att få siffrorna jämförbara med Deloittes, har intäkterna för spelarförsäljningar rensats bort.

Det allsvenska snittet ligger nästan i nivå med de största europeiska ligorna. (62-64% exkl Tyskland). Fluktationerna år till år kan bero på varierande belopp som betalas ut i sign-on vilket ju belastar lönekostnadsposten.


Vad gäller Hammarby så ser vi att man post 2004 taxerat upp sin ratio. Det kan bero på att man från 2005 börjat ta betalt för sålda spelarkontrakt vilket gett ett betydligt större utrymme till sign-on bonusar vid spelarförvärv.

Vad gäller Djurgården, så har siffrorna innan 2006 korrigerats eftersom klubben haft sin verksamhet liggandes i olika bolag. Sedan 2006 drivs det allsvenska laget i sin helhet av bolaget Djurgården Elitfotboll AB (DEF AB). Innan dess låg marknads- och souvenirintäkterna i bolaget Djurgården Fotbol Marknad AB (DFM AB) som ägdes av Djurgården Fotboll AB (DF AB).

Därför har jag, för att siffrorna ska vara jämförbara med de övriga klubbarna, adderat DFM ABs siffror till föreningens dito åren 2003-2005.

Vi kan se att Djurgården de senaste två åren, minskat sin lönekostym rejält sedan det kostsamma 2005. Få nyförvärv samt nästan obefintliga kontraktsförlängningar i kombination med att få ut mycket ur en trupp under 2007 har pressat nyckeltalet ner till 55%.

AIKs låga nyckeltal är intressant eftersom klubben, trots den relativt låga ration på 49%, inte levererar vinst i driften 2007. Har klubben ett lägre täckningsbidrag på sina ökade intäkter? Även högre evenemangskostnader än det allsvenska genomsnittet såsom arenahyra, säkerhet o.s.v. kan spela in.

Likaså ser Hammarbys löneutrymme ut att vara mindre jämfört med vissa av de konkurrerande klubbarna. En ratio på 58% genererar ett negativt resultat. Evenemangskostnader på 25 miljoner kostar på.

Hur kan då Hammarby få bättre balans i ekonomin? Är det bara att minska lönebudgeten med x miljoner? Well, gör man det riskerar ju de sportsliga resultaten försämras med lägre intäkter som en direkt konsekvens. Ökade intäkter (med bra TB) är därför vägen till framgång.

Givetvis finns det även andra faktorer som på sikt kan pressa ner lönekostnaderna en aning. Vi pratar minimering av slitageskador, bättre scouting, lägre spelaromsättning. Effektivitet helt enkelt.

Vilka klubbar är det då som driver upp ration?
Förutom IFKG, förefaller småstadsklubbarna med Elfsborg i spetsen vara de som har mycket utrymme till löner. Elfsborg höga siffra 2007 kan förvisso delvis förklaras i ett större utrymme tack vare spelarförsäljningar som drivit sign-on bonusarna för klubbens förvärv under året.

Men samtidigt fanns det 22.5 miljoner i driftintäkter från Europaspelet som pressar ration nedåt 2007. 2006 hade man en ratio på 55% vilket genererade ett positivt rörelseresultat på hela 10 msek på en omsättning av 75.5 miljoner!

Det ser ut som att det tog ett år för Elfsborg att anpassa lönekostymen till de kraftigt ökade intäkterna från den nya arenan.

Hur stor del av intäkterna går åt i evenemangskostnader ute i landet jämfört med storstäderna?

T.e.x. är Elfsborgs kostnad att hyra in sig på Borås arena endast 3 miljoner per år. Det tack vare att Borås Stad, som driver den nya arenan, bär ett årligt driftunderskott på ca 3 miljoner. Snacka om hävstång på effekterna av arenabytet.

Hur ska man då summera det hela?
Kanske att spelarförsäljningar driver upp ration då utrymme skapas till sign-on bonusar som ju ger direkt utslag på både ration och samtidigt försämrar "driftresultatet".

Dessutom ser det ut som att det är dyrt att bedriva fotbollsverksamhet i Stockholms län.

"Kentarohärvan" löst?

TV4 gruppen låter meddela att man köper C More Entertainment där Canal Plus ingår. Därmed kan vårens följetong nog nå sitt slut.

Lagerbäck, förbundets finansiella motor

Lars Lagerbäck har genom sina "konservativa" laguttagningar skapat en debatt. Det finns en del röster som kräver hans avgång med hopp och dröm om en mer offensiv och experimentiell coach.

Faktum kvarstår dock. Lagerbäck har varit med och kvalificerat fotbollslandslaget till fem raka mästerskap - EM 00, VM 02, EM 04, VM 06 och EM 08

Precis såsom "den triste" förbundskaptenen vet vad han får från sina trotjänare, vet Lagrell & co vad de får från Lagerbäck. De får en någorlunda säkerställd finansiering till sin verksamhet. Mästerskapen genererar så pass stora intäkter att förbundet kan ta ut svängarna i budgeten de mästerskapsfria åren.

Risken för missade mästerskap lär samtidigt begränsa utrymmet till hastiga generationsväxlingar samt större experimenterande med materialet. Ser vi redan nu en rekryteringsprofil på kommande förbundskapten?

alltid med och lagom är mottot

Rättigheter, stupidness & spelarvärdering

Den belgiska ligan har fått ett nytt TV avtal (länk här). Det är Belgacom som köpt rättigheterna under de kommande tre säsongerna för ca €134M. Det ger en årligt värde på ca 415 miljoner kr som kan ställas i relation med de ca 260 miljoner kronor (1300M/5) Kentaro årigen ska betala ut för sina rättigehter till svensk fotboll.

Banco Bilbao Vizcaya Argentaria (BBBV) har köpt namnrättigheterna till Spaniens två första divisioner för uppskattningsvis €32M per år(länk här). Villareal, Barcelona, Real Madrid kommer spela i Liga BBVA och erhåller varje säsong, tillsammans med övriga klubbar i högsta divisionen, €750 000 vardera. Pengar banken istället kunde krediterat spelarnas konton direkt då denna intäktsökning i ett nafs lär slukas upp av löneinflationen.

Logiken på förbundsnivå är fascinerande. Ett exemplel har redan kommenterats här.

UEFAs varumärkesförädling åt sina samarbetspartners konkurrenter är anmärkningsvärd. Vi har nog alla hört talas om MAX vs McDonald´s debatten inför U21 EM nästa sommar. MAX som har en enhet på Borås arena, måste klappa igen då det enligt UEFAs manual inte får exponeras andra varumärken än organisationens sponsorers diton i samband med matcher.

Kontentan av kardemumman är att MAX får en rejäl boost i sin profilering som utmanare på den svenska hamburgerkedje- marknaden. MAX kan idag knappast utgöra något större hot mot McD på internationell nivå. Nationellt och lokalt hör dock McDs franchisetagare och entreprenörer knappast till vinnarna av UEFAs manual och agerande. "Sympatin" för varumärket MAX har nu stor potential att växa och har man en duktig reklambyrå kan man dra stor nytta av det hela.

Hotet mot UEFAs sanktionerade tävlingsspel kommer inte från de "farliga riskkapitalisterna", det kommer inte heller från "de oönskade ståplatserna". Hotet kommer inifrån och man skulle må bra av att se över centralorganisationerna. Det gäller givetvis även på nationel nivå.

---------------------

Lite korta tankar kring inlägget "realisation". Resonemanget är givetvis hypotetiskt då affären numera är död.

Men det blir svårt att ta ställning huruvida 4 msek var ett överpris eller inte utan direkt inblick i transfermarknaden vid den aktuella tidpunkten.

Vilken säkerställd kvalitet på anfallare får man egentligen idag för 4 miljoner?

Ur den köpande klubbens perspektiv är det ju den förväntade nyttan som sätter värdet och därmed en prisnivå man kan tänkas betala för transfern.

Vad spelaren presterat innan kan egentligen bara ge en uppfattning om sannolikheten till att den föväntade nyttan verkligen ska uppnås. Förvisso en ganska relevant och viktig benchmark.

I fallet Runström borde ju den sannolikheten även kunna påverkas av hans tidigare insatser i klubben och den allsvenska miljön. Även det relevant och viktigt.

Men egentligen var syftet med inlägget snarare att sätta fingret på den ständiga hetsen om reapriser till vilka Bajenspelare anses säljas.

För precis som 4 miljoner för 38% kändes som ett överpris ur Hammarbys perspektiv, var 10 miljoner kanske maximalt det som en Premier League klubb ansåg Runa var värd för dem 2006.

För som sagt, hans allsvenska prestationer gav bara en uppfattning till vad han sannolikt kan prestera i sin nya miljö. Dvs vilken nytta han kunde generera till Fulham, vilket ju är det enda relevanta ur köparens perspektiv. Sannolikheten att spelare från Hammarby blommar ut till värdeskapare i sina nya miljöer (med de senaste 10 åren som benchmark) är tyvärr ganska låg, vilket troligtvis prisas in i de bud klubben får.

Därför kan Sebas prestationer i Villareal och den spanska förstaligan på sikt vara än mer värda än enbart själva transferlikviden.

Ska man se det från säljarens perspektiv finns ju alltid möjligheten att tacka nej till bud om man anser att spelaren kan generera en högre nytta stannandes kvar i klubben. Med tanke på att majoriteten av de allsvenska klubbarna inkl Hammarby, till stor del finnsierar sin verksamhet genom spelarförsäljngar finns alltid risken att man missar en affär innan slutet på kontraktet. Det finns nämligen en hel flora av jämförbara fotbollspelare där ute.

En bild säger mer än tusen ord

Grafiken är hämtad från och finns i bättre upplösning under länken här.

Ovanstående bild säger egentligen det mesta men låt oss lyfta fram några intressanta detaljer med stöd av tidigare observationer.

1. Bundesliga vars lönekostnadskurva de senaste säsongerna är flackare än ligans tillväxtkurva. Det faktumet ger utslag på profit-kurvan där ligan som helhet sakta men säkert seglat upp som den mest lönsamma i Europa. Hög profit håller dock nere de sportsliga framgångarna på den europeiska scenen. När såg vi en tysk klubb utmärka sig i europaspelet senast? Kanske anser tyskarna att marginalkostnaden för sportslig framgång utanför sin inhemska liga är för hög? Det skulle vara intressant att ta del av nyckeltal på klubbnivå. Fenomenet där Bundesligaklubbarnas lönekostnader/omsättning ratio ligger på 45% är mycket mycket intresssant.

2. Serie A:s ras. Fram till säsongen 00/01 matchade ligan Premier Leagues tillväxt. Efter det tog det stopp där utvecklingen gick vidare sidleds och ligan har tappat duktigt med marknadsandelar. Löneinflationen fortsatte dock spikrakt uppåt ytterligare en till två säsonger med radikala svarta hål som en konsekvens. Efter det har lönekostnaderna justerats ned flera nivåer. Vad hände egentligen i Italien? Ligan framstår som en TV produkt där hela 63% av intäkterna kommer från TV pengar.

3. ManU hör som sagt till de mest lönsamma klubbarna i världen med en rörelsemarginal över 30% och bär nästan hälften av Premier Leagues:s rörelseresultat på sina axlar. Den engelska ligafotbollen ger bra möjligheter till en lönsam business främst för Premierships topp fyra klubbar.

Det finns samtidigt en hel drös engelska klubbar som inte mår bra. Endast 8 av 38 klubbar i de två högsta divisionerna (5 i PL & 3 i C), en halvering från säsongen innan, redovisar ett positivt rörelseresultat. Championsship-klubbarnas ratio lönekostnader/ omsättning ligger på hela 79%. Det finns klubbar som som snittar över 100%. Hur sunt är det? Vilka konsekvenser kan det på sikt få för den engelska ligafotbollen?

4. Chelsea, vilka profitkillers, förmodligen inte enbart för sig själva utan för hela branschen genom sin löneupptaxering.