Competitive Balance III - Allsvenskan

Tävlingsbalans, C4-index, H-indax 1979-2007 samt publiksnitt allsvenskan

För att förstå terminologin läs här

Tittar vi på nyckeltalen ser en relativt jämn och hög nivå vad gäller tävlingsbalans. Det finns givetvis enstaka år med toppar och dalar men dessa har direkt korrigerats. Topp 4 platserna har representerats av nio olika klubbar under 2000-talet. Tävlingsbalansen borde med andra ord vara gynnsam för efterfrågan men mindre gynnsam ur ett profitperspektiv.

Eftersom tävlingsbalansen inte förändrats nämnvärt under årens gång kan inte publikboomen förklaras genom den, även om dess status inte varit till någon nackdel för efterfrågan samt tillväxten. Den stora frågan är givetvis hur en eventull framtida marknadsdominans av ett fåtal klubbar skulle påverka efterfrågan för allsvensk fotboll. Det är ju trots allt ingen produkt i världsklass som levereras. Och var ligger jämvikten profitmax-tävlingsbalans i allsvenskan?

Det finns inga klubbar som lyckats skapa sig bestående konkurrensfördelar. Flera har försökt, DF AB har tagit in nästan 60 miljoner i externt kapital, Malmö har Zlatan, Afonso & co pengar och Elfsborg fick även de en bra hävstång genom externt kapital utifrån. Nu är talangutveckling den senaste flugan i allsvenskan.

Det som på längre sikt skulle kunna driva en försämring av tävlingsbalasen och en högre marknadskoncentration, är ökade driftintäkter för ett fåtal klubbar gentemot ligan som helhet. Just nu är det dock inget som pekar på en sådan utveckling. Kanske kan Malmö dra fördelar av sin nya arena som står klar om ett år och återigen få tillväxt på sina intäkter.

Royal League var en turnering som kunde varit en språngbräda för ökad marknadskoncentration, både sportsligt och ekonomiskt. Det ekonomiska bidraget från denna turnering var dock i det närmaste obefintlig. (här) .

En annan aspekt och ta i beaktande är att endast en ligaplacering ger så lite som enbart axcess till ett Champions League kval, vilket gör denna väg till dominans mycket kostsam och förmodligen svår att räkna hem för klubbarna eller dess investerare.

Fast det kanske är så enkelt att klubbarna först ska outperforma sportslig prestation tack vare en sportorganisation i nationell toppklass och låter intäkterna komma i efterhand. Det som talar emot är den stora spelaromsättningen och de sportsliga följder samt merkostnader som det för med sig.

För att få ett nyckeltal för konkurrensbalansen vad gäller marknadsandelar, har jag använt mig av samma modell för att bäräkna konkurrensbalansen mätt i driftintäkter under 2000 talet. C4-indexet baseras på de 4 klubbar som omsätter mest under respektive säsong (deras ackumulerade driftintäkter i relation till ligans dito). H-indexet är summan av samtliga klubbars marknadsandel i kvadrat. (se del ett)

Allsvensk konkurrensbalans vad gäller driftintäkter, C4-index samt H-index

Det är ganska tydligt att allsvenskan ur ett intäktsperspektiv inte ser ut och vara på väg mot en större marknadskoncentration. Peaken år 200o beror på Helsingborgs deltagande i Champions League. Tilläggas kan att ett deltagande i CL(med realistiska resultat i gruppspelet) i dag inte skulle ge ett lika stort utslag. På klubbnivå finns det en analys sedan tidigare, jämt värre. (här)

Profitperspektivet.

Den konstant relativt höga tävlings- och konkurrensbalansen i allsvenskan borde innebära stora svårigheter för klubbarna att profitera över en längre tidsperiod vilket vi historisk sett kan konstatera av tabellen nedan.

De allsvenska klubbars ackumulerade driftintäkter, resultatet från klubbarnas drift samt transfernetto

Det ska bli intressant och se om 2006 var ett undantag och ett resultat av den stora ökningen av TV premierna eller om kapprustningen bland klubbarna och den medföljande löneinflationen pressar ner resultaten mot normen, as usual.

Det finns dock en uppsida, och det är handel med spelarkontrakt där de allsvenska klubbarna visat ett positivt netto, precis som den talangfabrik man är, bör göra. Dock så påverkar den kontinuiteten och för med sig en hög spelaromsättning som inte är helt gratis. Så kan man ju fråga sig, för och ta ett exempel, vilken investering är bäst ut ett investerarperspektiv, Agent 03 eller AIK Fotboll AB, om man nu tänker rent rationellt (risk-avkastning)?

I helgen mycket kort summering.

Competitive Balance II - Tippeligan

C4-index, H-Index samt snittpublik tippeligan 1979-2007.

Både vad gäller tippeligan och allsvenskan har jag modellerat om C5 indexet till ett C4 index och med andra ord räknat topp fyra klubbarnas marknadsandel i relation till ligan som helhet. Anledningen är helt enkelt det färre antalet lag i ligan samt definitionen av "topp".

Tippeligan är intressant då det finns ett möjlgt samband mellan Rosenorgs förlorade dominans i ligan samt de kraftigt stigande publiksiffrorna post 2002. Publikboomen i Norge kom flera år senare än den gjorde i Sverige och frågan är givetvis hur stor roll på efterfrågan den förbättrade tävlingsbalansen inverkat. Rosenborgs dominans var väldigt kraftig under många års tid och det borde kunna relateras till Szymanskis tes om "alltför dominanta" klubbars negativa inverkan på efterfrågan.

Tittar vi på nyckeltalen. Ser vi en signifikant förbättring i tävlingsbalansen post 2002, både vad gäller topp 4 klubbarnas poängförsprång och sättet på hur poängen fördelas i ligan som helhet. Topp 4 klubbars försprång kan å andra sidan ha ett samband med Rosenborg överlägsenhet vad gäller poängförsprång. Ligan har ändå haft väldigt många olika lag som representerat topp 4. Perioden 1997-2002 har nio olika klubbar hamnat topp fyra och under perioden 2003-2007 har hela fjorton olika klubbar delat på de fyra första platserna, med andra ord, lite fritt kaos de senaste åren.

Ur ett profitperspektiv var Rosenborg den stora vinnaren under glansåren med kontinuerligt spel i Champions League. De senaste årens förbättrade tävlingsbalans borde innebära mycket sämre möjligheter för klubbarna i ligan att leverera profit.

T.ex. visade Rosenborg röda siffror 2006 (-7.8 mnok) då klubben budgeterar med Europaspel varje år. 2007 års resultat lär dock visa en annan färg i bokslutet. Klubbens starka finanser och möjligheten att betala höga löner driver samtidigt konkurrenters lönekostnader uppåt eftersom när de ser en möjlighet att utmana om mästerskapet och därmed borde maximera den sportsliga nyttan vilket driver kostnadssidan.

Vi har tidigare läst om Fredrikstads ekonomiska problem (här). Skulle vara intressant och se samtliga klubbars nyckeltal.

Imorgon allsvenskan

Competitive Balance I - Premier League

Forskare är eniga när tävlingsbalansen i sportligor kommer på tal. En jämn tävlingsbalans gör ligan mer spännande och det optimala är att varje matchs utgång är helt oviss där båda lagen har lika stora odds på seger. Ovissheten kring mästerskapet är en annan faktor som anses mycket viktig för efterfrågan.

”Ovissheten kring resultatet är varje sportevenemangs blodådra”

En sådan stark tävlingsbalans borde resultera i optimalt intresse med maximerade publik och TV intäkter.

Ur ett profitperspektiv finns det en baksida. Det innebär att klubbarnas kapprustning drivs till sin yttersta spets och hela intäktsökningen äts upp av löneinflation som drivkraften efter sportslig framgång och mästerskapet resulterar i.

Vi vet att Premier League är en mycket segmenterad liga och vi vet även att allsvenskan är en mycket jämn och oviss liga.

Det finns olika modeller för att kunna kvantifiera sportslig konkurrenskraft och tävlingsbalans och jag ska göra ett försök att se om det kan finnas olika samband och om tävlingsbalansen verkligen ger utslag på publiktillströmningen och profit.

Det finns som sagt ett antal olika modeller för ändamålet och jag fastnade för följande.

Jag kommer mäta marknadsdominans och se huruvida topplagen skaffar sig en dominerande ställning.

C5 = [summan av de fem första lagens poäng]/[summan av totalt utdelade poäng i ligan]

Detta nyckeltal är känsligt för bl.a förändringar av antalet klubbar i ligan och därför korrigeras det med följande multiplikator.

C5-index = ([C5]/(5/N)) * 100 där N = antalet klubbar i ligan

Eftersom detta nyckeltal enbart visar toppklubbars sportsliga marknadsdominans relativt ligan använder jag även denna modell som visar tävlingsbalansen i ligan som helhet. Den är baserad på Herfindahl Index mäter marknadskoncentration.

Där S = klubb i:s marknadsandel [poäng/ligans totala poäng] och N = antal klubbar i ligan.

Även detta nyckeltal korrigeras för att normalisera förändringar i antalet klubbar över tiden.

H-index = ([H]/(1/N)) * 100

Ett H-index som hamnar på 100 innebär perfekt konkurrens, vid H-indexet = 100 skulle det innebära samtliga lag i ligan skulle få lika många poäng.

Det finns svagheter i modellerna, ett är att nyckeltalen baseras på slutresultaten och inte på det som händer under säsongens gång vilket ju de facto har stor inverkan på publiksiffror. Sedan kan ett H-index på 100 nås genom att samtliga matcher i ligan slutar 0-0, inte särskilt publikdrivande om man frågan mig.

De tre ligorna som jag tittat närmare på är Premier League där jag använder redan färdigt material, tippeligan som jag finner intressant då tävlingsbalansen signifikant förändrats post 2002 bl.a. tack vare Rosenborgs ”fall” samt allsvenskan som ju är intressant ur vårt perspektiv.

Premier League

Det hänt en hel del avseende tävlingsbalans de senaste 15 åren. Det vi ser är ett resultat av ett fåtal klubbar som lyckats dra nytta av Champions Leagues format och fått utrymme till en signifikant högre lönebudget som givetvis påverkat det sportsliga resultaten. Samtidigt visar inte nyckeltalen det faktum att ligan blivit något av ”tre ligor i en fenomen” där topp fyra under 2000 talet representerats av sju olika klubbar men där de fyra första platserna de senaste tre säsongerna konstant bestått av de ”fyra stora” klubbarna.

En försämrad tävlingsbalans med större marknadskoncentration borde enligt ekonomerna innebära en lägre efterfrågan för sporten. I Premier Leagues fall har det inte påverkats negativt, än. Tillväxten både vad gäller publikintäkter och TV avtal har varit galaktisk och följande graf visar beläggningen på Premier League klubbarnas arenor.

Varför är det så kan man fråga sig, jag skulle tro följande faktorer inverkar.

• Ett mycket stort och brett fotbollsintresse i England.

• Trots segmenteringen, ovisshet i respektive segment. Ovisshet kring mästerskapet, ovisshet kring nedflyttningssträcket och ett visst hopp för ett fåtal lag att kanske kanske nå en topp 4 placering en enstaka säsong.

• En fotbollsprodukt i världsklass.

• Starka klubbvarumärken och starka spelarvarumärken, det senare tack vare Premier Leagues stora intäktsförsprång till de övriga ligorna i Europa vilket driver det nationella och globala intresset för respektive varumärke.

Är det kanske så att den ökade marknadskoncentrationen istället gynnat Premier Laugue och dess mycket starka tillväxt? Ligan har exploaterats med de starkare varumärkena som den stora katalysatorn.

Profitperspektivet

Som jag skrev i ett tidigare inlägg (här) har PL klubbarna börjat visa profit de senaste åren. En marknadskoncentration med ett fåtal ”giganter” ger bra förutsättningar till goda marginaler. En större konkurrenssituation i hela ligan pressar marginalerna nedåt.

Frågan är givetvis var gränsen i tävlingsbalansen ligger för att ligan ska kunna behålla sin dragningskraft och vilka metoder kan användas för att balansera det.

I Nordamerika använder man sig av en struktur som jag tittat på lite närmare här.

Det finns möjligheter för ligaorganisationerna att reglera tävlingsbestämmelserna, serieformat, omallokering i fördelningen av TV pengar mm. I Premier Leagues är det möjligt att klubbarna automatiskt begränsar utvecklingen genom att ett par av topp fyra klubbarna istället tar ut en högre vinstmarginal än att förstärka truppen ytterligare och därmed försämra tävlingsbalansen.

Även ägarstrukturen kan ha en inverkan, där en blandning av ägare med olika motiv (profit-max vs nytto-max) och deras investeringsbeslut kan påverka tävlingsbalansen. Kort om ägande, profit vs nytta. (här)

Det borde finnas en jämvikt, förmodligen individuell för varje liga, där maximerad profit kan uppnås vid en viss nivå i tävlingsbalansen. Stefan Szymanski menar att så länge den dominerande klubben inte blir alltför dominant är det ett föga bekymmer för efterfrågan.

Frågan är givetvis var gränsen för "alltför dominant" går och det intressanta är ju vad som händer om efterfrågan till slut sjunker på grund av en sämre tävlingsbalans. Incitamenten för en europeisk superliga skulle i så fall öka ur de engelska toppklubbars och dess ägares perspektiv.

Imorgon Tippeligan.

Competitive Balance in Football: Trends and Effects - Jonathan Michie Christine Oughton, 2004
Competitive Balance in Football: An update - Jonathan Michie Christine Oughton, 200, Jul 2005

Competitive balance in sports leagues and the paradox of power - Stefan Szymanski, Oct 2006

Ytterligare en vecka närmare avspark

...grönvita sidan upp! släppte nyheten om Petter Andersson, tabloiderna var i bästa lösnummeranda inte sena på att dra nytta av informationen.

Man har ju väntat på att Petter ska nå "the next level" ett par-tre år nu. Att fortsätta hoppas och tro att han ska göra det i Hammarby kan ge större avkastning längre fram men innebär även en risk - dvs att han inte tar klivet, återigen skadar sig illa mm.

Beslutet i att sälja eller ej borde dessutom baseras på det faktum att man förmodligen har detta, sommarens och nästa vinters transferfönster att sälja Petter. Frågan är ju ifall han vill förlänga sitt kontrakt som går ut hösten 2009 ytterligare en gång, eller om han planerar och dra nytta av bosmanregeln för att komma ut på kontinenten. Här är det klubbens skyldighet att inte utsätta sig i en ny Kennedy, PFO mfl situation.

Petter behöver kanske en kontinuerlig och för honom mer passande roll för att ta sista steget och den rollen finns kanske någon annan stans än i Hammarby årgång 2008. Lyckas man dessutom förhandla fram en hyfsad vidareförsäljningsklausul kan affären i slutändan bli ännu bättre.

Ytterligare en dimension finns och det handlar givetvis om att Petter själv har måste bestämma sig för att signa för köpintressenten för att komma till ett avslut.

Alternativen vid beslut är bl.a.

Vid sälj:
+ säkra kassaflöden in idag ---> en del utrymme till finansiering av förstärkningar i andra lagdelar ---> omallokering av resurser ----> eventuell högre totalnytta och därmed bätte kvalitet på truppen som helhet.

+ ösäkra kassaflöden i framtiden vid en eventuell vidareförsälning.

eller

> Behålla och hoppas på "lyftet" ---> ösäkra framtida kassaflöden.

> Behålla med tanke på ovanstående och hoppas på en annat konkret bud och avslut på andra spelare t.o.m 31/1, om inte ---> betydligt sämre finansieringsmöjligheter till spelarköp våren 2008.

Som sagt, gör han succé i sin nya omgivning kan vi räkna med ytterligare tillskott när de säljer honom vidare utöver det faktum att klubben kan finansiera Rami Shaaban och tack vare det, i mina ögon få en bättre balans i truppen. De borde ge förutsättningar att kunna öka de löpande intäkterna 2008 tack vare en bättre tabellposition osv osv...

Blir det inga vidareförsäljningspengar skulle Hammarby förmodligen inte komma och sälja honom själva i framtiden till ett bättre pris än detta transferfönster (om det nu blir av). Ännu en parameter och ta i beaktande.

Sälj om det går.

******

Liverpool verkar få sin nya superarena. Ägarna Tom Hicks och George Gillett har omfinansierat sina lån och skulden för arenan uppges inte hamna på klubbens balansräkning. Bra tänker säkert många, frågan är om det spelar någon roll. Kapitalkostnaden lär i stället komma och speglas genom högre avkastningskrav för klubben.

******

Kreditoron verkar nu nått fotbollen, Arsenal har som bekant skuldfinansierat Emirates Stadium. Skulden har värdepapperiserats med Ambac Financial Group Inc som garant.

Fitch Ratings har nyligen sänkt kreditbetyget för en del av Ambacs obligationer där bla Arsenals dito ingår, från AAA till AA vilket borde innebära en högre skuldkostnad för klubben. Med tanke på den höga beläggningen på arenan lär det dock finnas utrymme för högre priser för att finansiera ovanstående.

Transfers jan-08 *uppdat. 26/1*

Transfermarknaden känns för tillfället ganska död. Det finns dock några intressanta prospects.

For the records tänkte jag på en och samma plats, samla de mest intressanta spelarförsäljningarna och de transfersummor det spekuleras om. Vi får se om listan byggs på ytterligare under januari månad.

Återstående kontraktslängd inom parantes

Klara transfers
Dusan Djuric (tom 2008) såld Zurich ---> ca 10 msek*


Pågående affärer
Petter Andersson (tom 2009) på väg till FC Midjylland ---> ~10 msek* - [x%](Skellefteå AIK) - [5% ](solidaritetsbidrag till tidigare klubbar)***.
Dulee Johnson (tom 2009) på väg till Birmingham ---> X msek - [10%-30%](häcken) - [upp till 50%](agent03)***

Avskrivna affärer
Lance Davids (tom 2008) på väg till Blackburn ---> nobben, uppges inleda förhandlingar med Dif om en förlängning av sitt kontrakt som går ut 2008.
----------------------------------------------------------------------------------
* Svenska tabloiduppgifter
** Utländska tabloiduppgifter
*** Egen uppskattning

Första av tre

Det som fredagens SvD artikel uppenbarligen gav en försmak av, presenterades idag i en mycket större utsträckning på flera olika håll i Bajenland.

Det öppna brevet hittar ni här och det är ett mycket bra avstamp att bygga vidare på inför årets säsong och inför framtiden. Alla år är viktiga men 2008 känns extra viktigt där Hammarby måste leverera på läktarna, på planen, i styrelserummen, på kansliet m.m. för ett vända den negativa spiralen.

Det här var det första stora steget mot en av julönskningarna. Vi får se om de två andra också blir verklighet...

******

Det kan dröja ett litet tag fram till nästa inlägg. Håller på med datasammanställning och hoppas kunna dra lite slutsatser angående tävlings- och marknadsbalans i tre olika ligor. Jag hoppas vara klar efter helgen men eftersom fritiden för tillfället är relativ knapp kan inga garantier lämnas. Och inget oförutsätt lär ju inträffa fram till dess.

CSR i fokus

Veckan har handlat mycket om samhällsengagemang hos fotbollsklubbarna och det som tidigare konstaterats, att vi alltmer tydligt går mot att sponsorerna värdesätter goodwill och image före exponering. En underrsökning beställd av Hammsby Fotboll visar på att förväntningarna är höga på att fotbollsklubbarna tar ett socialt samhällsansvar.

"Stökigare sport skrämmer sponsorerna" hade Dagens Media som rubrik tillsammans med en bild tagen på Söderstadion. En bild som för tre år sedan var otänkbar i det sammanhanget men som idag hör till vardagen.

Nu är inte allt helt nattsvart och Björn Stenvad på Sponsor Insight menar att det finns en uppsida för företag att tillsammans med klubbarna aktivt arbeta med att vända det negativa till något positivt.

Hammarby Fotboll har som den första klubben i Sverige gett ut en CSR rapport där man samlat alla sina CSR aktiviteter i ett dokument, proffsigt. Ett långt och hårt arebte återtår dock.

En tydlig transparens av CSR är relativt nytt grepp för fotbollsklubbar. För ett år sedan lanserade Chelsea sin första CSR rapport som man dessutom hävdade var den första i sitt slag inom toppfotbollen. (Rapporten kan man tanka ner här.)

Hammarbys arbete har i veckan förutom i Dagens Media även uppmärksammats av SvD där de i en artikelserie om fotbollens roll i samhället lyfter fram Hammarbys bidrag. Betydligt roligare och mer givande läsning än de flertalet icke-nyheter tabloiderna denna vecka lyckats med att producera i Rami-frågan som haft status-quo stämpel i stort sett hela januari. Betydligt mer objektiv bild än den där tabloidskribenter ifrågasätter fotbollens och fotbollsupportrars existens och hävdar att kostnaden för samhället är högre än nyttan.

Fotbollens bidrag till samhället är enorm och det handlar inte enbart om de dryga 300 miljonerna allsvensk fotboll direkt genererar till statskassan. Även fotbollsalliansens bidrag lyfts fram i artikelserien.

Annars var SvD:s artikel om den enade supporterkåren kanske årets hittills mest positiva nyhet i Bajenland. En bra plattform till något alla gemensamt kan bidra med.

CSR är annars inte helt okontroversiellt, finansmannen Mats Qviberg tillhör de som ifrågasatt fenomenet. Han menar dessutom att CSR är en fluga som flyttar fokus och resurser från bolagens kärnverksamhet och tror att det försvunnit inom tre år.

CSR i sig är ingen fluga, begreppet började användas i USA redan under 60-talet. Sättet att kommunicera och paketera arbetet i CSR rapporter kan man däremot betrakta som en fluga men hur länge den varar bestämmer opinionen och det finns idag inga tecken på att den skulle vara på väg och dö ut, snarare tvärt om. En tranparens av CSR kan för företagen vara på väg att etablera sig som ett konkurrensverktyg. Svårigheterna att mäta och kvantifiera fenomenet kan dock göra begreppet något abstrakt.

Det finns till och med de som hävdar att aktivt CSR arbete är värdeskapande ur ett aktieägarperspektiv.

Vad gäller Hammarby så är det givetvis helt rätt att haka på trenden och kommunicera sitt bidrag. Vi måste dock komma ihåg att goodwill och goodwillrelaterade intäkter inte skapas över en natt, det skapas inte heller enbart genom CSR rapporter. Det krävs en långt, brett och konsekvent arbete av samtliga Hammarbyare. Ett för fotbollsföreningar, supportrar och andra intressenter ofta otacksamt arbete då det inte säljer särskillt många tabloidexemplar.

Badwill däremot, drabbas man direkt av vid enstaka isolerade händelser som uppmärksammas av den tredje statsmakten. Badwill säljer lösnummer.

Marknadsplats

Den rosa tabloiden avslöjar idag att NGM har planer på att starta en marknadsplats med idrottsanknytning, kort och gott, en börs för aktier i idrottsaktiebolag, riskkapitalbolag med sportinriktning mfl. Listan på tänkbara prospects var lång och man pratar om hösten 2008.

Den stora frågan är givetvis om man kan få tillräcklig likviditet i en sådan marknad för att den ska bli intressant ur ett investerarperspektiv. Handeln i AIK B är idag inte särskillt likvid då storägarna sitter på sina innehav.

Men visst, med tanke på många, ibland mer eller mindre märkliga prospects som de senaste åren noterats, eller väntar på notering på någon de mindre marknadsplatserna visar att det har funnits en marknad för i stort sett vad som helst.

Fotbollsaktier har historiskt sett inte varit någon lysande investering. De noterade fotbollsklubbarna i England har dock under 2000 talet haft en stark utveckling i takt med Premier Leagues fantastiska tillväxt i relation till andra länders ligor.

Fotbollsaktieindexet KICK* där brittiska noterade klubbar ingår, föll efter starten 1995 och bottnade runt 2002 men har sedan dess stigit dryga 400%

Den europeiska motsvarigheten EUROKICK** har däremot sjunkit ca 20% sedan starten 2000, dock med en viss återhämtning post 2005.

Även om fotbollsklubbarna i Sverige förmodligen inte kommer generera någon profit värd namnet över tiden, finns det med säkerhet intressanta cases med olika relativspel man bör kunna paketera och sälja. Tillväxten i allsvenskan lär dessutom få en skjuts i och med arenaboomen. Men som sagt, likviditeten i handeln är en grundförutsättning och frågan är om dagens marknadsläge är en optimal tidpunkt för lansering av en sådan marknadsplats.

Och visst, fotbollsaktier kan vara ganska roliga ur ett spekulativt perspektiv där kortsiktig kursutveckling enligt ett par studier har ett starkt samband med klubbarnas sportsliga resultat, även om vi vet att priset på fortsatt framgång kontinuerligt stiger och dämed pressar marginalerna.

* KICK: Arsenal, Birmingham, Man City, Millwall, Newcastle, Preston, Rangers, Celtic, Sheffield U, Southampton, Tottenham, Watford

** EUROKICK: Arsenal, Birmingham, Man City, Millwall, Newcastle, Preston, Rangers, Celtic, Sheffield U, Southampton, Tottenham, Watford, Aalbarg, Aarhus, Ajax, AS Roma, Besiktas, Borussia Dortmund, Bröndby, FC Porto, Galatasaray, Juventus, Lazio, OL Groupe, Parken S&E, Sporting

Frequent News and Pure Signals - The Case of a Publicly Traded Football Club - Georg Stadtmann, Oct 2005

Explaining Share Price Performance of Football Clubs Listed on the Euronext Lisbon - João Duque, Nuno Abrantes Ferreira, Jan 2005

Man City, en nagel i ögat på Man U:s framtida profit?

Premiership har kommit mer än halvvägs och Man City får väl betraktas som den stora skrällen så här långt. Klubben utmanar på allvar om de fyra första, mycket kraftigt intäktsdrivande ligaplatserna.

Klubbens höga placering kan förutom Svennis ledarskap tillskrivas den nye ägaren Thaksin Shinawatra som investerat åtskilliga miljoner i nyförvärv.

Samtidigt väntas Man U presentera klubbens genom tiderna starkaste ekonomiska resultalt. En profit på £75 miljoner genererat av intäkter på lite drygt £200 miljoner. Inte illa i en bransch där lönsamhet under en väldigt lång period lyst med sin frånvaro.

Jag har tidigare skrivit några rader om de allt mer ofta förekommande vinsterna hos Premier League klubbarna och vilka faktorer som drivit dessa.

- Ligastrukturen som en konsekvens av G14 lobbying.
- Topp 4 klubbarnas ”exklusitivitet” på CL platserna de senaste åren som en konsekvens av ovanstående.
- Den oerhört starka tillväxten i PL som dessutom skapar stora konkurrensfördelar för de engelska klubbarna i CL.

Vad gäller Man U, handlar det förutom ett urstarkt globalt varumärke även om management i absolut världsklass. Klubben är den enda i världen som konsekvent och trots absoluta topplaceringar levererat profit under en lång tidsperiod.

Det som nu händer är intressant, det borde rent logiskt innebära att topp 4 klubbarna, för att inte riskera hamna utanför CL platserna, bör öppna plånböckerna mer än vad man trodde innan säsongen. Alternativkostnaden vid missat CL spel är inte och leka med. Större investeringar med högre lönekostnader som följd borde med andra ord återigen börja pressa marginalerna.

Skulle Man Citys framgångssaga hålla säsongen ut, visar det givetvis att det uppenbarligen finns en stor potential vad gäller uppköp och förädling av engelska klubbar och dess varumärken. Fler storsatatsande riskkapitalister borde med andra ord söka sig till marknaden och även på längre sikt bidra till en marginalpressande effekt med lägre vinster som en konsekvens.

Som sagt, Premier League blir spännande och följa, i dubbel bemärkelse, även om topp 4 klubbars finansiella försprång är närmast galaktiskt.