Silly Season, perioden då förmågan att tänka rationellt övertas av drömmar och förväntningar, allt ackompanierat av tabloiderna som hela tiden hetsar med den ena scoopen efter den andra. När den löjliga säsongen till slut summeras står klubbarna med de förvärv man på förhand gissade att man hade utrymme och finansiera, både vad gäller kapitalinsats och utrymme i lönebudgeten. Ibland blir man dock överaskad.
Hammarbys målvaktsfråga börjar snart bli ett föremål för en nyupsättning av Samuel Becketts "I väntan på Godot".
Den stora frågan är vad som finansiellt har förändrats sedan i somras?
Det förefaller som att det fanns intressenter som var beredda och vara med att finansiera Gefles Johan Oremo. Frågan är om det finns andra prospects kring vilka man kan bygga upp ett nytt case?
Jag har svårt och se Rami Shaaban som ett föremål för extern finansiering med avkastningssyfte.
Det är svårt att räkna hem Rami som en enskild investering. Det bör dock finnas värden om man ser till hur truppen som helhet skulle påverkas av hans ankomst, även om man förmodligen inte kan räkna hem dessa det närmaste året på grund av de intäktsbegränsingar Söderstadion för med sig.
Frågorna är givetvis
1. Hur mycket kapital och löneutrymme man kan mobilisera.
2. Vilken är gränsen för ett den enskilda investeringen ska vara försvarbar med tanke på att pengar är en trång sektor.
3. Andra intressenters diton.
4. Ramis vilja och individuella nyttofunktion.
Finns det en spelarförsäljning i pipen lagom till januarifönstret? Har den segdragna skattetvisten till slut fått ett lyckligt slut? Kommer man överens med Sanderfjord om Nhleko vilket skulle generera ett positivt kassaflöde?
This shit is freaking me out.
******
Att driva en fotbollsklubb kan inte vara världens mest tacksamma uppgift. Uppmärksamheten, analyserna och ifrågasättandet från media, en uppsjö av bloggar, olika internetforum är ofattbart mycket större än hos ett random noterat bolag med jämförbar omsättning alternativt marknadvärde.
Betraktarens privilegier är många, den största är att man inte behöver ta konsekvenserna för sina egna "beslut" man fattar åt klubbledningarna. Den näst största att man kostnadsfritt kan revidera sina åsikter längs resans gång.
Framför allt är tillgång på perfekt information samt egna antaganden som gagnar ens syfte om var klubbarna befinner sig i sina respektive utvecklingsstadier, en faktor som skapar oreda och blir föremål för debatt.
Otacksamt? Som fan, men i det får för klubbledningarna aldrig bli ett alibi för dåliga slutresultat.
Samtidigt blir det en utmaning för klubbarna att kommunicera sin position, vision, mål, affärsplan, handlingsplan mm. Här är vissa klubbar bättre än andra på att utnyttja de olika kanalerna som dagens informationssamhälle erbjuder. Här borde man kunna plocka enkla poäng.
Det finns säkert ett behov av fler informationsmöten, men de blir svåra och motivera om det endast dyker upp ett tiotal tappra själar de två tillfällen som vi ändå har i Hammarbyland.
Nästa är den 10/12.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar