Läser på Fotbolldirekt att det finns en diskussion om
fördelningen av de allsvenska TV pengarna.
I dagsläget sker distributionen till
klubbarna baserat på de sportsliga resultaten rullande under den senaste
femårsperioden. Bilden nedanför hur mycket respektive femårsplacering belönas
med. Saxad från en tidigare blogg.
Men faktum är att korrelationen mellan publiksiffror och
sportslig framgång är stark. För två år sedan mätte jag det sambandet över en tioårsperiod till 70
procent. Så indirekt fördelas redan pengarna i relation
till publiksiffror med den extra detaljen att det belönar klubbar som utnyttjar
sina publikintäkter effektivt. Lag med stor publik som inte lyckas kapitalisera
den sportsligt får inte lika bra betalt, vilket borde tyckas vara bra. Det man skulle kunna göra är att ge mer pengar till de mest framstående på bekostnad av de mindre duktiga.
Samtidigt TV pengarna är en väldigt liten del av de stora
allsvenska klubbarnas totala intäkter. Det rör sig om inte mer än 15 procent.
Faktum är att försäljning av spelarkontrakt genererar mer pengar för det
allsvenska klubbkollektivet än vad TV marknaden gör. Att skruva om
distributionen så att det blir någon enstaka extra miljon lär inte ge större
konkurrenskraft i Europa, på kort sikt.
Däremot skrev jag för tre år sedan en krönika åt Offside.org att de allsvenska
klubbarna skulle kunna komma överens om att socialisera en del av intäkterna
från Champions League. Närmare sagt den del som kommer från marknadspoolen och
distribuera ut den till klubbarna efter någon sorts fördelnigs-nyckel.
1 kommentar:
vad gäller fördelningen av inkomsterna från sändningsrättigheterna kan även konkurrensrätten vara intressant. Om klubbarna vid fördelningen av inkomsterna får betydligt lägre intäkter jämfört med om de sålde rättigheterna på egen hand, kan det vara ett tecken på missbruk av dominerande ställning. Det är inte omöjligt att så är fallet med de mest publikdragande lagen, som Hammarby och AIK. Konkurrensverket publicerade häromåret en intressant forskningsrapport kring detta av docenten Johan Lindholm, "Kommersiell exploatering av idrottslig verksamhet ur ett konkurrensrättsligt perspektiv". Det kanske mest intressanta fallet gäller bilsportförbundet FIA, som krävde att internationella serier enbart fick organiseras med FIAs tillstånd och samtidigt krävde att aktörerna respekterade att FIA ägde de kommersiella rättigheterna. Det är möjligt att medlemmarna i SEF borde ta intryck av den praxis som skapats av Kommissionen och EU-domstolen och förändra fördelningen av inkomsterna, för att inte riskera att frågan prövas i domstol.
Skicka en kommentar